Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 2. Där nere och där oppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÄSNINGSTIDEN 271
När han kom hem på sin kammare, låg magistern
och sov i Johans säng. Han ville stiga upp, men
Johan sa nej. Han ville ännu en gång flagellera sig.
Och med en cigarrlåda under huvet och en
skarpskyttekappa över sig lade han sig ner på bara golvet.
Om morgonen, när de vaknade, frågade Johan med
darrande stämma:
- Nå, hur tog hon det?
- Ah, hon skrattade, och så drack vi puback
och så var det över. Hon tyckte verserna va festliga!
- Hon skrattade! Var hon inte ond?
- Inte alls!
- Och ändå spelade hon så dygdig mot mig!
- Ja, du har alltid tagit henne för sentimentalt.
Den där långa Hornberg sa häromdan, att det inte
var så fint med Rikens dygd. Han hade tagit henne ...
- Va? Hornberg?
- Jaja! Inte något farligt, men i alla fall. Du
vet hon har varit hos vildkattorna förut, och där så...
Johan ville inte höra mer. Och denna bagatell
haide rivit upp honom en hel fasans natt. Han
skämdes att fråga om de inte varit oroliga för honom.
Men efter som de druckit punsch och skrattat, så var
det väl icke så allvarsamt! Inte en gång oroliga för
hans liv!
Han klädde sig och gick ner till skolan.
Kristendomens egoistiska självkritik hade vant
honom att syssla med sitt jag, kela med det, pyssla
om det, som en kär andra person. Och väl omhuldat
växte jaget och såg alltjämt inåt, i stället för att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
