Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 4. Framför ridån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
308 TJÄNSTEKVINNANS SON
det kom ingenting. Ett tag tänkte han göra sig
påmind och hostade. Men tystnaden fortfor. Johan
funderade efter om han var genomskådad, om gubben
känt igen tentamensrocken.
Så kom det en ny fråga, obesvarad, och en till.
- Det här är för tidigt, sa gubben och reste
på sig.
- Ja, men jag har laborerat ett år och kan
analys också.
- Ja, recepturen kan herren nog, men si herren
har inte smält det! Ser herren, på Institutet är man
hantverkare, men här är man vetenskapsman.
Nu var detta alldeles motsatt förhållande, ty
medikofilarne i Uppsala beklagade sig över, att de
som köksor fingo stå och laga till mixturer och salter,
utan att titta åt en analys en gång, vilket senare just
var läkarens, under det att syntesen var apotekarens
sak. Men nu hade den några år förut väckta frågan
om universitetets flyttning till Stockholm retat Uppsala
mot huvudstaden, varjämte det nybygda Teknologiska
institutets laboratorium var ryktbart för sina
förträffliga anordningar, under det Uppsalas var berömt
för sin uselhet.
Här var sålunda pricipiellt småsinne framme och
spelade, och Johan kände orättvisan.
- Jag får alltså intet betyg?
- Nej herre, det får herren ej i år, men kom
igen nästa år!
Han skämdes att säga: gå på mitt, enda
saliggörande laboratorium.
Johan gick ut ursinnig. Alltså icke kunskaper,
icke flit, pengar bara, och så krypa in i skrat. Hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
