- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
309

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 4. Framför ridån

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

JÄSNINGSTIDEN 309

han sökt genvägar? Nej, han hade tvärtom måst
gå omvägar, dryga, besvärliga, under det de andra
gingo den raka fästråten, och den rakaste vägen är
den genaste!

Han kom ut i Karolinaparken, arg som ett bi.
Ville icke ner i staden först, utan satt sig på en
bänk. Om han fått sätta eld på den satans hålan!
Ett år! Nej, aldrig! Han var led på alltsammans.
Läsa så mycket onödigt, när det ändock skulle
glömmas och aldrig förekomma i praktiken. Och
träla så länge för att slutligen komma in i detta
snuskiga yrke. Analysera urinprov, peta i
uppkastningar, gräva i kroppens alla skrymslor, fy fan.

Just som han sitter där, kommer ett sällskap
glada människor fram och stanna skrattande utanför
Karolinas baksida. De titta upp till fönsterna, där
de långa bokraderna synas, hylla på hylla. De skratta!
Damer och herrar skratta åt böckerna! Han tycker
sig känna igen dem! Ja, det är Levasseurs franska
skådespelare, som han sett i Stockholm, och som nu
gästade Uppsala. De skrattade åt böckerna. Lyckliga
mänskor, som kunna vara bildningens och snillets
bärare, utan böcker! Kanske varje själ hade något
att ge, som icke stod i böckerna, men som skulle
komma att stå där en gång. Ja, visst var det så.
Han själv hade ju sådana fonder av erfarenheter
och tankar, som säkert skulle kunna rikta vetenskapen
om människan och som lågo färdiga att kastas ut.

Och så framsmög åter tanken på att få träda
in i detta privilegierade stånd, som stod utanför och
över samhällets små lagar, som gick förbi rangrullan,
och där man aldrig mer behövde känna sig under.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free