Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 6. Bakom ridån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÄSNINGSTIDEN 335
LINDSAY.
Se, hur de viska! Syndens smittande andedräkt l Se
deras vällustiga smil, se damernas lättfärdiga klädsel!
BORGAREN.
Förspillt är på detta hov allt, vad Knox predikar.
LINDSAY.
Han är som profeten i Israel, han talar icke förgäves;
ty Herren själv skall infria hans ord på det gudlösa släktet.
Det var en gripande verkan, och han kände huru
det tog i honom.
Herrarne hade hattar, överrockar och käppar,
och damerna kappor och muffar, men det gjorde ändå
intryck i sin enkla storhet. Han stod i kulissen och
hörde på, hela pjäsen framåt. Maria Stuart tyckte
han ej om, hon var grym och behagsjuk; Bothwell
var för rå och stark; Darnley, den svage
Hamlets-artade mannen, som aldrig kunde upphöra att älska
denna kvinna, och som brann ner av kärlek oaktat
allt, otrohet, hån, elakhet, den tyckte han om. Och
så Knox. Hård som sten, med sina sedliga krav
och sin färfärliga norska kristendom.
Detta var dock något, att få gå fram och leva
igenom ett stycke historia, iklädd sådana
personligheter. Det var högtidligt, som fordom i kyrkan.
Sedan han varit inne och sagt sin replik, gick han
därifrån med beslut att tåla allt – för den heliga
konsten!
Steget var taget alltså. Till fadren hade han
skrivit ett exalterat brev och lovat, att han skulle
bli något stort på den bana han nu beträdde eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
