Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 10. Zerrissen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÄSNINGSTIDEN 395
Alltså även det halmstrået uppbränt.
En morgon strax efter kommer en kamrat och
väcker honom.
- Vet du att W. är död! (W. var en
inackordering och bordskamrat.)
- Nej!
- Jo, han har skurit halsen av sig.
Johan störtar upp, klär sig, och i sällskap med
kamraten springer han ner till Järnbrogatan, där W.
bodde. De rusa upp för trapporna, komma in i en
mörk vind.
- Är det här?
- Nej, här!
Johan trevar på en dörr; dörren ger vika och
faller ut över honom. I det samma ser han en
blod-pol på vindsgolvet. Han vänder om, släpper dörren
och hinner ner i trappan, innan dörren smäller i
golvet.
Denna scen uppskakade honom oerhört. Och
han började grubbla. W. hade några dagar förut
mött Johan i Karolinaparken, där Johan gick för att
söka ensamheten och arbeta på sin pjes. W. kom
fram och hälsade; frågade om han fick göra sällskap,
eller kanske han störde. Johan svarade uppriktigt
att han störde, och W. gick och såg sorgsen ut. Var
det den drunknande enslingen, som sökt en själ och
blivit tillbakasatt? Johan kände sig nästan skyldig
till detta mord. Men icke var han skickad till tröstare.
Nu spökade den döde för Johan, och han vågade
icke mer besöka sitt rum, utan sov hos kamrater.
En natt låg han hos Rejd. Denne måste ha ljus tänt
och väcktes flera gånger om natten av Johan, som
icke kunde sova.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
