Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
146 UTOPIER
bleka ansikte, sprang han mot honom och kysste
honom.
- Ivan, vän, vi talade nyss om dig, sade han,
stig in till oss, Anna är här!
Den, som kallades Ivan, var en blek, mager man,
med ett avlångt, s^artskäggigt ansikte, så avlångt
att hakan låg nere i västöppningen. När Paul kysste
honom, hade han ryggat först, men sedan hade han
med en onaturlig värrne besvarat Pauls hälsning.
Han följde Paul med osäkra steg in i trädgården och
en främmande betraktare skulle icke ansett honom
vara en vän.
- Du kommer från Geneve? fortfor Paul.
- Ja, sade Ivan mörkt. Qod dag, Anna Ivanovna,
hälsade han därpå. Du känner icke igen mig; jag
har haft stor sorg, jag, sedan sist. Min son, Imin
stora starka gosse, har gått ifrån mig.
- Stackars, stackars Ivan! sade Anna ;och kastade
en blick uppåt rummen, som om hon lyssnade.
Ivan såg bedrövad ut.
- Stackars vän! sade Paul. Du ser också
förändrad ut.
Ivan satte sig på eri bänk och såg ner i sanden.
- Du har »förenklat» dig, Paul, upptog Ivan
igen.
- Ja, sade Paul, både av böjelse och tvång.
Kampen mot tjänstefolket blev mig för stark, i
synnerhet som jag tyckte de hade rätt; men jag hade
också rätt att fly striden, och nu har jag frid. Det
var en ohygglig stridsföring. Att kontrollera deras
försnillningar och provisioner, som de togo sig, drog
mera tid än att göra deras tjänst. Nu gör jag min
städning själv, och till ersättning rår jag om mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
