Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅTERFALL 147
rum. Förut kunde jag när som helst bli utdriven
av tjänsteflickan; och gick jag icke genast ut när
hon behagade, så brände hon soppan: det är herms
fel, sa hon åt frun. Då gick frun till herrn, helt
beskedligt förstås, och sa åt honom helt snällt, att
han skulle låta Amelie städa i rattan tid. Då tyckte
herrn att det var en order från Amelie, och så blev
han stött - och så vidare!
- Du tror sålunda ännu på exemplets makt
nerifrån? frågade Ivan.
- Nej, exemplen kunna endast komma uppifrån,
men reformer kunna komma nerifrån.
Det blev en paus. Paul tyckte inom sig att
han icke fick någon resonans från sin gamle vän.
Skulle sorgen gjort honom så ostämd?
- Jag har haft nyheter, Ivan, tog han upp
igen.
Ivan spratt till. Anna, som observerat honom,
gjorde ett tecken åt Paul, men denne såg icke vad
hon menade utan trodde det var en signal, att de
skulle avlägsna sig för Bernhards skull, vilken
arbetade i trädgården. Han bad därför Ivan följa sig
upp på kammaren, där han hade brevet gömt. Han
bjöd Ivan sätta sig vid skrivbordet; själv satte han
sig mitt emot honom, öppnade en låda och lämnade
honom det brev, han för en tid sedan emottagit.
Ivan tycktes äta brevet med ögonen, och några rader
läste han om flera gånger. Under det han satt
där och läste, knackade det på dörren. Bernhard
inträdde och lämnade ett brev åt Paul. När denne
läst sitt brev, vart han askgrå i ansiktet; därpå
började han betrakta Ivan, under det denne lika girigt
som förut studerade sitt brev. Och verkligen, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
