Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN - Mellan drabbningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mellan drabbningarna.
Han var puckelrygg, den lilla stackarn, men han
var glad och nöjd, ty han hade ett fromt sinne och
hade lidit sig fram till den punkt där löjet vidtar.
Men han var stolt också, ty han hade tagit medikofilen.
Han hade en liten behändig hand och ett säkert öga,
så att ingen avrådde honom från att fortsätta. Han
var mycket fattig, men han hade inga skulder, men nu
skulla de göras, ty hans stipendium på 200 rdr räckte
endast till böcker. Det var den honetta fattigdomen,
som lever på försakelser.
Hans studenttid - han var kandidat nu - hade
alls icke varit rolig! Hundra riksdaler i termin hade
räckt; mjölk och bröd om morgonen, likadant om
kvällen, middag i matlag med en kamrat för sex rdr
i månaden. Ett vindsrum för femton rdr med en
famn ved, som han köpte själv på torget för sju.
Men det hade varit mycket svårt ibland, då extra
utgifter, såsom till kläder, hade gjort en bresch i
kassan, och han hade behövt sex terminer till sin
medikofil.
Sista terminen var riktigt svår och då just som
han höll på med tentamina. Han flyttade om hösten
in i ett gammalt träruckel vid Järnbron, uppe på
vinden naturligtvis; rummet var inskjutet som en låda på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
