Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN - En lovande yngling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
50 I VÅRBRYTNINGEN
slingrade sig fram mellan de höga drivorna, och snön
gnisslade så skärande under fötterna. Men i spetsen
gick fanan, och se hon bar icke sorgen längre, ty det
svarta krusfloret var blivet gnistrande vitt; fridens
ängel hade andats däröver, dödens ängel hade fläktat
med sin vinge.
På aftonen, sedan den avlidnes kamrater i några
vackra sånger utanför sorgehuset givit sina tänkesätt
om den dödes framtid tillkänna, samlades några
närmare vänner till den bortgångne unge läkaren hos
amanuensen i dennes rum bredvid patologiska
anatomisalen.
Vid en förträfflig Tricoche och starka Havannor
diskuterades den förflutna eftermiddagen.
- Tänk om han varit skendöd och hört vad
som sades, anmärkte en ung medikofilare känslofullt.
- Omöjligt; vi ha införlivat den präktiga
gossens hjärna med våra samlingar; vill ni se den?
- Nej, för Guds skull, svarades i korus.
- Det var ett makalöst gods; den vägde nära
1,600 gram - Ni vet att Cuviers vägde 1,700 -
och den grå substansen var så avgjort övervägande
- det var ingen hönshjärna, som Ni ha den äran
att veta.
- Det var, sade du, en Meningitis som gjorde
ända på den vackra historien?
- Ja och en genomgående sådan; hela [-membranen-] {+mem-
branen+} var förstörd ända intill pia mäter...
- Nej, sluta nu.
- Är du sentimental, din sprakfåle!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
