Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN - En lovande yngling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN 51
När de gingo ut för att supera och passerade
stora salen stannade amanuensen och visade på ett
tomt bord till höger om en påbörjad medelålders
man.
På bordet låg ännu kniven bredvid ett broderat
lakan, märkt med ett krönt namnchiffer.
- Där vilade han sist, gamle Tönnes, innan de
svarte kommo och togo honom, sade han.
De superade länge och drucko mycket; sedan
följde sällskapet amanuensen på väg. När de kommo
ett stycke ner på Trädgårdsgatan upphörde snön
plötsligen att knarra, marken var svart och mjuk och
de kände en doft av granris. De voro utanför
sorgehuset; det lyste i hans fönster.
- Nu är modern därinne och gråter, anmärkte
någon.
- Vem skulle det annars vara?
- Hm!
Amanuensen på pathologicum blev alldeles tyst,
och när de kommo till hans port släppte han icke
sällskapet förrän han övertalat en av dem att kinesa
hos sig, ty han bodde för tillfället ensam i hela
huset. Lyckligtvis frågade ingen honom om han var
mörkrädd, ty han var av ett mycket våldsamt lynne
när han hade förtärt något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
