Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN HAVET - Markus Larsson advokat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
144 I VÅRBRYTNINGEN
- Man ska inte kalla för skrock det som inte
aret!
Jag lät samtalet vara slut, ty jag hade just
ingenting att tillägga.
Vi voro snart ute på flacket och höllo ner emot
skonaren, som kryssade för att komma in. Om en
halv timme hade vi honom rätt för-ut och höllo oss
nu efter för att passa på när han skulle vända.
När vändningen var gjord, brassade han back
och lade upp mot vinden.
Det avgörande ögonblicket var inne.
Kuttern höll fullt och sköt akterifrån fram utmed
läsidan. I detsamma kom en sjö, lyfte oss upp i
jämnhöjd med märsen, och rned ett språng satt lotsen
uppe i vanten. Jag kastade en blick ned på skonaren,
och den översikt jag hann taga verkade lugnande.
Konstapeln, som stod i öppna kabyssdörren, skakade
grötkitteln på krokarna; kocken skurade knivar;
kaptenen tittade ut ur kojen i skjortärmarna och
hälsade ett lugnt godafton; alla man stodo klara
vid brassarna - det var en bit hemliv i
måsperspektiv på ett par sekunder - och vi.voro åter ute
i mörkret.
Jag gick ner, lade mig på en brits och funderade.
Även jag hade blivit vidskeplig.
Därpå tog man upp brödkanterna från durken
och serverade brännvin. Kaminen rödglödgades av de
hyggliga lotsarna, som svepte mig i fårskinn och
tvungo mig att liggande spela smutsiga kort på
byråklaffen.
Under en animerad mariage inlupo vi åter i
hamnen och mottogos icke av några oroliga hustrur eller
jämrande barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
