Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN HAVET - Markus Larsson advokat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRÅN HAVET 145
Jag sov mycket illa om natten och hörde i
sömnen huru man knackade på fönsterrutor, ropade
namn på lotsar och bullrade med rundhult.
Dessemellan tog blåsten ett tag i takresningen,
gastkra-made skorstenen på min stuga och trängde in mellan
hull och skinn, så att de lossnade tapeterna
lossnade än mera och ett regn av murbruk smattrande
rann ned mellan rappningen och tapeten. Tittade
jag då upp, blinkade Korsö fyr med sitt klipska öga
liksom ville han viska om något - men jag hade
ingen håg att höra på, utan kröp ned under täcket.
På morgonen passerade jag vid min vanliga
promenad grupper av tystlåtna lotsar med
hemlighetsfullt utseende. Det hade hänt något. Jag frågade,
men fick undvikande svar. Slutligen talade man
om att Otto hade satt bort skonaren. Då ringde det
i öronen på mig, och jag tänkte på klämtningen.
Framåt middagen kom bogseraren i land med
den bärgade besättningen och den förolyckade lotsen.
Åldermannen stod nere på bryggan och tog emot.
- Hur i Herrans namn har du burit dig åt,
Otto?
- Jag vet inte, jag; det var mitt öde. I fjorton
år har jag fört in fartyg och i mycket svårare
väder, men nu skulle olyckan vara framme, och då
kunde ingen hjälpa, svarade Otto med fullkomlig
resignation och förföll i tystnad.
Härpå bröt kaptenen på skonaren ut i en skur
av förbannelser över lotsen och lovade att ta ut
ersättning till sista skillingen, om så lotsen skulle gå
ifrån gård och grund. Detta gjorde ett starkt och
obehagligt intryck på alla de närvarande, och jag
avlade i tysthet en ed att hjälpa lotsen, om någon van
10. - Strindberg, l vårbrytningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
