Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - HÄR OCH DÄR - För konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÄR OCH DÄR 195
Han såg så lycklig ut, att jag tyckte det vara
synd att väcka honom.
När han vaknat och såg att L. var död, föll
han på knä och kysste gubbens hand utan att säga
ett ord eller fälla en tår.
Sedan vi Jämnat nycklarna åt städerskan, gingo
vi ut. Jag bjöd Nyberg att äta kväll på Freden.
Då vi suttit till bords en stund, kom en herre in och
såg särdeles nyter ut.
- En nyhet, L. har slocknat! skrek han åt
källarmästaren.
- Vad säger herrn?
- Jo, L., den där galna musikvurmen, har kolat
av i kväll.
- Å fan! Nå ja, det var inte för tidigt! Det
var en snål kanalje och lär väl i alla fall ej lämnat
mycket efter sig.
- Det är visserligen bara möblemanget, och det
köpte han på stadsauktion för 50 år sen; men tror
herrn inte ändå, att han hade dem som friade till
det gamla skräpet?
- Å nej!
- Jo, det var två besynnerliga figurer, som slogo
för gubben på sistone, men han lär inte ha gjort
något testamente, så de ha allt spelt en dålig fiol.
- Hade icke herrn också fått något löfte, vill jag
minnas?
- Jo bevars, men det trodde jag aldrig på och
därför gav jag tusan att spela med gubben.
Efter den kvällen såg jag aldrig Nyberg mer,
icke en gång på L:s begravning.
Men av en släkting till honom har jag sedan
fått höra hans ganska romantiska lidanden och död,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
