- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 3. I vårbrytningen /
196

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - HÄR OCH DÄR - För konsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

196 I VÅRBRYTNINGEN

vilka bevittna hur trogen ända in i döden han blev
sin första kärlek, musiken.

Det var en nyårsafton, ett par år efter L:s
död, då Nyberg, som under denna tid fött sig på
vikariat i apologistskolan, omsider tröttnade på ett
arbete, som, med undantag av psalmsånger vid
morgonbönerna, berövade honom allt tillfälle till
musikaliska sysselsättningar, tog sin Matts ur skolan och
började spela fiol igen.

Detta gav intet bröd, och snart måste Nyberg
för första gången i sitt liv gå ifrån sin fiol, för att
betäcka en del av hyran. Förut hade han alltid haft
sin tillflykt hos L., hos vilken han fick gömma sin
skatt. Nu var det slut med glädjen för den stackars
magistern. Vad skulle han numera leva för?
Ingenting, naturligtvis, och då tyckte magistern det
vore bättre om hans tillvaro upphörde. Återstod
alltså blott att dö. Han vandrade ut till Djurgården,
där han åtminstone kunde få räkna på att vara
ensam. Det var en klar månskenskväll och så kallt,
att själva månen tycktes blekna. Träden voro
be-iäckta med rimfrostkristaller, vilka bröto det klara
månljuset, så att luften syntes uppfylld av ett
ofantligt antal små ljusflingor, vilka hoppade från kvist
till kvist. Stjärnorna sköto blixtar. Marken gnistrade.
Hela naturen spred ljus, rnen ljus utan värme.

Han satte sig i en driva vid en stor alm, men
när han suttit en stund, tyckte han det blev kallt och
måste upp för att gå sig varm. Han var för mörk
i hågen att kunna njuta av det magiska landskapet.
Plötsligt stannade han.

Någon hade ritat med en käpp i snön underliga
iecken. Nyberg tänkte och sökte minnas. Han hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/vaarbryt/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free