Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
STRIDSSKRIFTER
ling i förra århundradets senare hälft synes
folkligheten egentligen ha förvandlats till det
konserverande elementet inom germanismen, medan
däremot den mer oroliga men livaktiga vänstern blivit
att söka inom subjektivismen. Utifrån betraktat
åter, äro fortfarande än i dag folkligheten och
subjektivismen de två händer, med vilka
germanismen avväpnar klassiciteten.
Låt oss emellertid gå vidare. Till och med
germanernas böjelse för ståndsskillnad och
därmed befryndade svagheter är i grunden äkta
plebejisk, medan däremot romanerna just genom
den friare ton av jämlikhet, som hos dem råder
mellan hög och låg, kommer dem att umgås med
varandra som sanna aristokrater. Marchesen
språkar som en god kamrat med sin betjänt och
den armaste sate har i Södern en högre
med-borgarrang än hos oss, men detta beror icke på
en inneboende folklig anda i smak och tycken utan
på den latinska samhällsbyggnadens objektivism.
En betjänt eller en portvakt känner sig där som
betjänt eller portvakt inneha en alldeles särskild
liten värdighet och befattning för sig, och så
bemöter man honom även. En italiensk kusk vet
sig vara något mitt emellan en droskägare, en
ciceron och en belevad kavaljer, och när en
romersk tiggare ropar sitt evviva för en gatukravall,
gör han det snarare med aristokratiska
frihetsfunderingar i huvudet än med något slags
förbittring mot upplysningen och det sköna.
Germanernas sinne åter leddes redan från
begynnelsen i en annan fåra. Hellre än att som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
