Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
STRIDSSKRIFTER
och tänkt. Men eftervärlden kommer att se med
egna ögon, och då kan det bli en annan låt.
Jämvikten var rubbad i sinnena. Det extravaganta och
överdrivna eftersträvades. Det blev en maniererad
modern barock med förvildning och förfall.
Barbarer förstå inte det skönas naiva naturlighet.
Därför genomströvades i stället det fula och det
rysliga, och det är inte tu tal om att upptäckter
ibland gjordes — just upptäckter av skönhet, där
ingen förr sett det. Så utomordentligt skickligt
vänder sig allt till gagn. För att komma ut ur
förvirringen och ändå inte alltför snart behöva
vända om igen uppåt civilisationen, slogo sig några
på att efterbilda den primitiva förenkling, som man
hittar hos dårar, när de få tag i en färglåda.
Men det behövdes ett hårt verktyg, och det
blev proletärfilosofiens tunga spett. Det tog upp
hål, så att källarluften släpptes upp i byggets alla
rum. Och den luften förklarades vara frisk och
sund. Tjocka romanförfattare och magra poeter
sprungo kapp för att besjunga proletären. De
tittade i hans liter, lyfte på hans påk och knäppte
hans loppor mot tumnageln. Han var god. Han
var äkta. Endast han var värdig klangen från
lyrorna. Allt annat förklarades vara artificiellt och
föraktligt. Stannade någon inom sin egen klass,
var det för att ironisera och sucka efter proletären.
Ämnet blev slutligen så genomtröskat och skolat,
att till sist litet var kunde göra ett hjälpligt
proletärstycke efter de otaliga föreskrifterna. Än i dag
skulle det gå illa, om något ungt snille tog mod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
