Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
STRIDSSKRIFTER
III.
STRINDBERG SEDD GENOM FJÄRRGLAS.
Strindberg har i någon av sina blå böcker
kallat mig Sveriges dummaste karl. När jag hade
läst boken till slut och lade den ifrån mig, började
jag undra, om det ändå inte fanns en, som var
nära på änriu dummare. Om två dumhuvud nu
torna ihop, bör det åtminstone vara till muntration
för de många kvicka.
Efter mitt förstånd är snille inte gas och ånga
och ständiga detonationer, som förmörka luften
med kringkastade sopor, utan klaraste och fastaste
kristall. Snille är något, som sammanför, skapar
och bygger. Det är det mest heroiskt positiva,
som finnes till. Ändå ha där varken kring Tolstoj
eller Ibsen höjts så vilda snillerop som kring
Strindberg, men rösterna låta hemska och hesa. Det
ljuder inga kyska ynglingakorer från det ställe,
där han reser sitt banér, utan förbannelser och
beskyllningar och fönsterrutorna klinga.
Strindberg är fullblodsbarbaren inom vår
vitterhet, och allt barbariskt har fröjdats.
Civilisa-toriska makter äro honom i själ och hjärta
förhatliga. En stråle från Odens öga genombryter sällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
