Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROLETÄRFILOSOFIENS FÖRFALL 169
det mullrande töcken av förvirring,
misstänksamhet, vidskepelse och fruktan, som är hans värld.
Han är upplösare och inte byggherre, och allt
faller sönder i hans händer och mjölar sig.
Jag minns rätt väl, när jag första gången läste
en bok av Strindberg. Det var för länge sedan
nere i Rom, ,och boken var »Röda rummet». Den
lämnade mig tämligen oberörd, väl mest genom
sin negativitet. Det fattas hos Strindberg den
positiva härskarmakt, som griper fantasien vid
armen och för henne upp på berg. Den fanns
däremot hos Björnson och även hos Ibsen.
Hjälten i »En folkfiende» blir inte bara en
oppositionsman, som råkar i krakel, utan han växer inför
våra ögon, så att småstadssceneriet omkring honom
efter hand ^junker till en ren bisak. Och så utlöser
sig allt i de bevingade ord, genom vilka hans
människa lyfter sig till något stort och härligt,
som vi längta att få likna: »Den är världens
starkaste man, som står mest allena.» Det ger med
ens vid syn, som över en karta. Det är inte en
sned blick nedifrån mellan scenens tiljor, utan
örnblicken från fri rymd.
En sådan blick har inte Strindberg. Han har
aldrig gjort min själ rikare, aldrig på allvar öppnat
en ny utsikt, aldrig i något enda spörsmål givit
det fullgiltiga svar, som just är det verkliga snillets
gåva till människorna. Hans rastlöshet inom olika
områden, hans nyfikenhet för minsta ört på marken
— allt har gjort honom till en sökare. Men en
sak är att vandra fram genom ett virrvarr av
gissningar och på tjugu bommar skjuta en träff. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
