Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROLETÄRFILOSOFIENS FÖRFALL
181
kvinnors hårnålar och brevlappar. Träden stå
förbannade och torka, ty från dem ha barnen stulit
frukt, och sedan ha de kastat skulden på oskyldiga.
Hustrun stjäl hushållspengarna, ger barnen
utspädd mjölk för att själv dricka grädde och bryter
sig in i mannens chiffonjé med sonens hjälp.
Husan dricker upp buljongen och späder den med
vatten och suger all must ur hemmet som en
vampyr. Trotjänarinnan vid sin stickstrumpa är
en tjuvkona. Det dalar ett grått regn av aska över
de fördömda, som stappla mellan grushögarna i
detta Sodom, och sten ramlar efter sten.
Ur allt detta framträder en förfallets konst i
ordets fullaste mening. Måttan är försvunnen, och
allting lutar och vacklar. En sådan konst kommer
endast till och beundras endast i en tid, då en
uppsprängning har fortgått under ett par
generationer så länge, att den slutligen urartat.
Människorna befinna sig då ännu i den blåsiga
genomgång mellan det gamla och det nya, där allt
fladdrar och rör sig. Brist på jämvikt blir då
upphöjd till tidsideal. Var en sådan tid för tillfället
närmast är att finna, det veta vi. Det är i vår
egen tid. Vi behöva inte spå, att syndafloden skall
komma, ty den är redan över oss. Men det är
inte sönderplockare, som skola lägga livet till rätta
för oss, ty på aska och vatten kunna vi inte leva.
Och för mig låter därför Strindbergs röst underligt
avlägsen och bortdöende, som en röst ur något
förgånget.
Aldrig någonsin har han skyndat till för att
värna om det skygga och förnäma inom oss, det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
