Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o
tigen hade någon tid gården till bostad och hertigsäte, efter hvad man med
visshet känner.
Är 1592 bortbytte han densamma mot gården i Östergötland till
ståthållaren och befallningsmannen i Värmland Schering Eriksson Arp. Arp dog redan
följande år och Näs med underlydande gick då till hans änka Anna Olofsdotter
Stengafvel och efter henne till dottern Karin Scheringsdotter Arp, som år 1606
trädde i äktenskap med ståthållaren på Nyköpings slott, Johan Göransson
Rosenhane, född 1562, död 1624.
Rosenhaneska släkten var mäkta rik och förnäm och det var därför en stor
mesallians, då Johan Göransson Rosenhanes yngsta dotter Märtha, född 1614,
död 1702, förälskade sig i den simple ryttaren Tuve Tuvesson Hökeflycht.
Berättelsen härom lyder i sin enkelhet sålunda:
På Kvarnstad i Småland lefde en adelsman vid namn Tuve Hökeflycht. Han
var gift med Kristina Wäderhorn n :r 225 och hade med henne 6 söner, alla
krigsmän, och en dotter. Oaktadt Hökeflycht så småningom tjänat sig upp till
ryttmästare för ett kompani Närikesryttare, var det ej något öfverflöd af
brödet på Kvarnstad, hvarför ock sönerna tidigt nog måste ut i världen för att
själfva skaffa sig sådant. En syster till ryttmästaren var gift med Erik
Silfver-arm, hvars broder Göran, adlad till Silfverpatron, trädde i äktenskap med Märtha
Rosenhanes äldre syster Katarina. I följd af denna släktskapsförbindelse kom
Hökeflychts yngste son att vistas i det Rosenhaneska huset.
Unge Tuve var då endat simpel ryttare, men det som brast i rang, ersattes
mer än nog af hans hurtiga väsen och ståtliga utseende. Märtha Rosenhane hade
så underliga blå ögon, så skära kinder och så röda läppar. Och så blefvo de
tolkar af den saga, som är evigt gammal och städse lika ny. Björkarna, som
pryda de gamla ättehögarna vid Nynäs, de hafva hört Tuves och Märthas
kärlekssaga berättas af den gamla eken på kullen mellan Nynäs och Visnum—Kils
kyrka. Men släkten Rosenbane var rik och förnäm och ville ej höra talas om
någon förbindelse mellan de båda.
Tuve gick då ut i kriget år 1630. Dessförinnan hade de dock, Tuve var nu
20 år cch Märtha 16 år, lofvat hvarandra sin tro. I 13 år dröjde Tuve ute i
Tyskland, men då han efter andra slaget vid Leipzig den 23 oktober 1642, i
hvilket två af hans äldre bröder stupade och hans själf mycket utmärkte sig,
hemkom till fosterbygden, var han försedd med ryttmästares fullmakt.
"Här hafven I mig åter’’, hälsade Tuve, då han steg inom dörren på Nynäs.
Ingen mer än Märtha kände igen Tuve i den skäggige, bistre krigaren. Hon
spratt till vid ljudet af hans röst, ilade i hans famn, såg in i hans ögon och gaf
honom en lång brinnande kyss.
"Hvad gör du, barnf ljöd moderns Karin Scheringsdotters allvarliga
stämma. Och Märtha smög, sig förlägen och rodnande åter bort till sin slända .
Tuve blef emellertid hälsad välkommen, och Märthas broder, Gustaf
Rosenhane, moderns älsklingsbarn, talade så väl för honom och Märtha, att de fingo
öppet trolofva sig. Men till giftermålet var ännu långt. Han måste
dessförinnan förvärfva ännu mera rykte och utmärkelse och han återvände snart till
kriget. Därifrån hemkom han till Sverige först år 1652, då bröllopet firades.
Vid arf skifte efter Karin Scheringsdotte*’ Rosenhane, född Arp, som afled
1654, föll Nynäs med underlydande på Märtha och Tuve Hökeflychts lott.
Egendomen hade nu betydligt förstorats genom byten och köp. Så hade Karin Arp
gjort ett ’häfdebyte på behaglig tid" med en Mårten Bahr och erhöll mot
egendomarna Mjölstad och Aleby i Uppland de intill Nynäs belägna gårdarna Hygn,
Strand och Hälla och genom ett drottning Kristinas upplåto3lsebref af 1649 er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
