Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
LAMBERTSKA ARFVET
cliga personers utsago uppkallats efter en i landet boende mäkta rik man
Lambert, som för länge sedan var afliden.
När de holländska myndigheterna på grund af påtryckning af den svenska
diplomatien, ett resultat af fru Margareta Wadströms fortsatta intensiva arbete,
började slå efter Huss, gjorde Fileen 1794 ett besök i Sverige, bland annat i
sin gamla hemstad Ystad, hvilket blef mycket celebert, emedan h;an som
sällskap medförde två unga negresser. Afsigten mecl denna resa var sannolikt att
rekognosera för vännen Huss räkning. Äfven plantage-egare Killian Imhoff,
som testamenterade egendomen »Prosperity» till sina båda negerbastarder under
Fileens förmynderskap framskymtar i Lambertssagan, ehuru endast i
förbigående.
Jonas Fileen afled 1822 och ärfdes af sin broder kanslisten i
kammarkollegium i Sverige Paul Edvard Filén. Han var född 174-9 och således vid denna
tidpunkt 73 år gammal samt hade under hela sitt lif kämpat sig fram med
små inkomster och endast mödosamt kunnat anskaffa erforderliga medel till
fyllande af sina enkla lefnadsbehof.
En vacker clag 1723 i början af året uppkallades han, som titeln clå lydde, till
statsministern för utrikesärendena, grefve Gustaf af Wetterstedt, som
meddelade, det Filén fått ett millionarf efter sin i Demerara aflidne broder Jonas
samt erbjöd honom 6000 Rdr B:co som lån, på clet att han genast, innan
millionen hann komma till Sverige, skulle kunna uppträda som en så rik man
egnar och anstår. Filén emottog med tacksamhet det erbjudna lånet och det
första bruk han gjorde af sin nyförvärfvade rikedom, skall hafva varit en
vacker handling.
Det berättas nämligen, att Filén med de af Wetterstedt bekomna pengarne
på fickan, begaf sig direkt till ett litet värdshus långt upp på norr, hvilket
han ofta brukade besöka. Värden på stället hade alltid varit uppmärksam och
vänlig mot clen fattige gamle mannen. Bland gästerna, som frekventerade
samma ställe, fanns en ung hygglig snickaregesäll, hvilken ofta spelat ett parti
käglor mecl gubben och bjudit »farbror Filén» på en stilla aftontoddy. Till
båda dessa lemnade Filén nu en vacker summa, på clet att den förre skulle
kunna utvidga sin rörelse och den senare öppna egen verkstad.
Derefter fick man se gubben en tid bortåt sitta uppe på Mosebacke och med en
väldig kikare för ögonen speja efter det skepp, som skulle medföra hans
millioner. Det var i anledning häraf som skalden C. F. Dahlgren skref clen
bekanta visan:
Det var väl fan! skrek Filén, cler han satt
titta i kikarn och blekna,
läste den skrift som i stjernornatt satt
ödet höll på att teckna;
»Dalrar så många som stjernor här stå,
skall du, Filén, af min hand en gång få.» —
Det var väl fan! skrek Filén, der han satt
titta i kikarn och blekna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
