Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 ÄTTEN VON LIEWEN
I Vester-Åkers kyrka i Uppland finnes en förgylld silfverkalk med
inskription: C. Gr. L.—’U. R.», en skänk 1756 af honom och hans maka (Ulrika
Ribbing).
Gift 1746 med friherrinnan Ulrika Eleonora Ribbing till Zernava, född
1722, dcd 1787, dotter till generaladjutanten, friherre Lennart Ribbing till
Zernava, född 1676, död 1732, till Hörningsholm i Mörkö socken i Södertörn och
friherrinnan Elsa Elisabeth Banér, född 1692, död 1768.
Han erhöll i sitt äktenskap en dotter och en son. Dottern Ulrika Elisabeth,
född 1747, död 1775, ingick 1770 äktenskap med sin kusin kammarherren,
friherre Charles De Geer till Leufsta och Örbyhus i Uppland, i hans första
gifte, född 1747, clöcl 1805 (gift andra gången 1777 med friherrinnan Eleonora
Vilhelmina von Höpken, född 1753, döcl 1793).
Ulrika Elisabeth Eleonore von Liewen var hoffröken vid Adolf Fredriks
och Lovisa Ulrikas hof samt erhöll i slutet af 1760-talet en dotter som frukten
af en amourette med konung Adolf Fredrik. Detta barn erhöll namnet Fredrika
Charlotta (Lolotte) och utgafs för dotter till en löpare vid hofvet, vid namn
Forsberg. Hon omfattades alltifrån barndomen af prinsessan Sofia Albertina,
som ej hade någon som helst aning om hennes börd, med den största välvilja
och antogs tidigt i hennes privata tjenst samt blef hennes kammarfru. Hofvets
»cionique scandaleuse» hviskade, att Lolotte Forsberg var prinsessa Sofia
Albertinas egen dotter i ett hemligt äktenskap med furst Hessenstein.
Är 1795 erhöll prinsessan autentiska bevis för, att Lolotte Forsberg var
dotter till konung Adolf Fredrik och således hennes halfsyster. Hon skyndade
omedelbart till sin brorson, konung Gustaf IV Adolf och sina bröder, hertigarne
Carl och Fredrik med den öfverraskande nyheten, men ingen ville sätta tro
dertill och Lolottes samhällsställning blef oförändrad. Af prinsessan bemöttes
lion emellertid med om möjligt ännu större vänskap än förut. Hon bortgiftes
1799 med prinsessans stallmästare, grefve Gustaf Harald Stenbock, född 1764,
död 1833 på Thorsjö i Malmöhus län samt blef prinsessans öfverhofmästarinna
och när Sofia Albertina 1829 afled, ärfde Lolotte Forsberg Stenbock enligt
testamente hennes dyrbara lösörebo, hennes konstsamlingar, bibliotek m. m.
Lolotte var i sin ungdom berömd för sin skönhet, hvilken dock snart
förgick. Den var ett arf efter hennes moder, hvars pastellporträtt på Hamiltonska
egendomen Hedensberg i Vestmanland framställer en pikant yppig brunett.
Att Lolotte Forsberg verkligen var dotter till konung Adolf Fredrik och
hoffröken Ulrika Elisabeth Eleonora von Liewen, har först i en långt senare
tid till full evidens bevisats. (Se Arvid Ahnfelt: »Svenska Hofvets och
Aristokratiens historia», del VII.)
Carl Gustaf Liewen d. y. erhöll äfven i sitt äktenskap, som ofvan nämndes,
■en son Carl Gustaf von Liewen, född 1748, död 1800 i Stockholm, ogift,
och med honom slöts den äldre grenen af friherrlig^ ätten von Liewen.
Han inskrefs vid 11 års ålder 1759 i krigstjenst såsom kvartermästare vid
Södra ’Skånska Kavalleriregementet och inskrefs vid Uppsala Akademi 1762,
blef rustmästare vid Lifgardet 1764 och samma år fänrik derstädes, capitaine
à la suite vid franska regementet Royal Suédois 1770, löjtnant vid Lifgardet
1772.
’Nnr konung Gustaf III i rapportsalen på Stockholms slott den 19 augusti
1772 för de samlade officerarne och underofficerarne tillkännagaf sin afsigt a’tt
ändra Sveriges statsskick, var von Liewen den förste, som förklarade sig för
honom. Konungen slutade sitt tal mecl att fråga, om de ville stå honom bi
cch aflägga den nya ed, som han skulle föreslafva dem. Ett ögonblicks
tystnad uppstod — ett ödesdigert ögonblick, som bröts af löjtnanten, friherre von
Liewen, som ropade: »Vi våga lif och blod till Eders Maj:ts tjenst!» och derpå
skallade genom sälen: »Ja, Gud bevare Ers Maj:t!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
