RR AA AS ae a DOMKYRKANS LIBRARIUM mera anspråkslösa, ja kanske torvtiga, men alla vitt- nande om vördnad för stiftets ärofulla moderkyrka och lärdomssäte i äldre tider. Och när kyrkans libra- rium vuxit sig stort och kommit att intaga en mera självständig plats i förening med gymnasii gamla bok- förråd har också östgötars bokintressen och givmildhet överflyttats till Bibliotheca Lincopensis. Det bör vara vår stolthet att stiftsbiblioteket är så stort och så värderikt som intet annat i landet utanför det kungliga i Stockholm och universitetens bibliotek. På gåvor har det levat. Så kommer det sig alt för större delen av hela förrådet här i vårt bibliotek föregående ägare äro kända. Varje sådan volym, även den obetydligaste, får därigenom sin egen historia. Det är icke ett så och så beskaffat exemplar av det och det tryckeri i den och den staden. Icke främst detta. Icke häller en viss upplaga av den och den författarens arbete. Det är en gärd av en minnes- god landsman. En sådan bok är icke längre enbart en typ, den blir en individ med förmåga att tala. Och det är rent underbart vad en sådan bok emellanåt har att förtälja. Detta förlänar biblioteket en säregen charm. Det är som att lustvandra i en gammal, gammal örtagård. Bland igenvuxna stigar, bland buskar och snår där ännu planläggningen från äldre tider kan skönjas, synes en ensam planta av främmande art, sådan man icke möter i vanliga trädgårdar. Det är en gengång- are från forna dagar, planterad en gång i tiden av en klosterbroder. De iskalla vindarna, vårblötan och nyodlingsnitet 'har iden överlevat och trivs gott, trots allt. Men något skadad är den, och sörjer den talrika syskonskaran. Vår tanke föres till länge sedan svunna tider. Här mitt bland ogräset möter man ett stor- hetstidens praktblomster, där en rokokoslottens mode- växt, numera alldeles förgäten, bredvid bondens enkla och matnyttiga rova. Stora träd stå där, planterade av män vilkas namn med tacksamhet ihågkommas i annalerna, ståtliga att se även i förfallets dagar. De H