DOMKYRKANS LIBRARIUM enda ägare anger en domkyrka. Nu finnes den här i biblioteket, alltså, menar man, är den icke namngivna domkyrkan vår egen. Beviset synes ej tillfyllest. Böcker ha ofta besynnerliga öden, den förut nämnda kyrkoordningen och folianten i Strängnäs icke minst. Och det kan ju ha gått med postillan som med dessa. Den kan ha tillhört en annan domkyrka, men omsider kommit hit. Ett par pergamenitsomslag i konsistoriearkivet har den högt förtjänte Otto Holmström velat identifiera som kvarlevor från en latinsk bibel, upptagen i de äldsta inventarierna. Dessa blad kunna gott vara de- lar av en Linköpingsdömens kyrkobibel från katolska tiden. Vidare kunde man identifiera en handskriven bok från omkring 1500 och yngre med en ”gammal bok om Domkiörkiones ägor” 1 äldre inventarier. Att döma av innehållet måste den ha varit kyrkans. En tid hade den råkat på avvägar, men överlämnades 1751 till Stiftsbiblioteket av biskop Rhyzelius, i vars gömmor Erik Benzelius d. y. sett den 20 år förut, Kanske finnes ännu ett medeltidsminne. För halvt annat århundrade sedan hittade domprosten Sam. Äl ”i ett gammalt skrin bakom altaret” — det är hans ord -— ett antal pergamentsblad av ovanligare beskaf- fenhet. Stora, vackra, svenska praktblad, tydligen skrivna av en Vadstenanunna något av första åren på 1500-talet. Det egendomliga gömstället — att han där tillika hittade ett par böcker sannolikt ditlagda av biskop Spegel”), förändrar ingenting, utan — gör antagandet sannolikt, synes det, att domkyrkan ägt en ståtlig legendsamling, varom nu endast dessa få blad bära vittne. Inventarierna giva icke stöd åt detta påstående. Men manuskriptet har nog redan innan dessa sattes upp — efter tidens sätt att se — fått tjäna nyttigare ändamål än att till eftervärlden — ") Vad Spegel lämnat till biblioteket känner man väl till. I hans förteckningar finnes ingenting, som antyder att han skulle varit i besittning av dessa fragment. 8