ÄLDSTA FÖRRÅDET handskrift. I fall denna legendsamling en gång till- hört domkyrkan, har den icke varit ensam om sitt oblida öde. Av 6 ritualböcker är det blott om en bibel på pergament — densamma som Otto Holm- ström upptäckt i i ett par bokomslag — till vilken kun- nat fogas: ”behållen”. Allt annat, som ej blivit för- brukat eller undangömt i gamla skrin, det togs till kansliet. Men när och av vem? Det är kanske icke alldeles SMIöjHat att besvara dessa frågor. När Peder Månsson Utter förde Vadstenaarkivet till huvudstaden att där införlivas med kansliet gör han på vägen uppehåll i Linköping. ”Dhe handlingar som blefwe kuarre i Linköpungh, dem togh jag och täden, och är allt wäl framkommit till Bråborgh, och dher i godh förvaring satt uti ett hvalf.” Det är till Axel Oxenstierna han skriver från sin gård Kolstad i mars 1619"). Med stats shandlingarna torde han då också för kansliet ha ”anammat” till kyrkligt bruk otjänliga böcker av liknande innehåll som Vadstena kloster- arkiv hade att uppvisa. Återstå på äldsta listan 26 verk. Utan svårighet kunna därvid 10 identifieras bland vårt nuvarande förråd. Ett nummer torde särskilt TA uppmärk- samhet. Det är en bibelkonkordans i 4 digra foli- anter. Säkerligen ha dessa utgjort en stolthet i dom- kyrkans lilla bibliotek med de i varje volym upp- repade prydligt textade intygen att de enligt testa- mente blivit givna av salig drottning Margareta (Leijonhuvud) år 1551. Tid efter annan ha kyr- kans män slagit upp första tomen och där till kom- mande tider anförtrott meddelanden av vikt för or- ten — ett bevis på vilket värde man satte på gåvan — ”Anno 1596. Thå war thet åhrät alt ifrån Petri alt intill Jul een förunderligit och onaturligit wäder- leek med en swår wäta och stor storm, ithem på thet 3 +) Se Gödel, Sveriges medeltidslitteratur, s. 130. 10