ÅLDSTA FÖRRÅDET samma året war en swår Dyrtijd ij Östergötland, så at en tönna Rugh kostade 2 och tre Daller si(lver- mynt)” etc. Såvitt hittills är känt, bilda dessa folianter den äldsta i orubbat skick till våra dagar — i Stiftsbiblio- teket — bevarade bokgåvan till Linköpings bibliotek. Den förblev icke ensam. Men tillväxten bortåt ett århundrade framåt var dock liten. Visserligen hade en bok i forna tider ett annat och vida större värde än i senare tider, men man kan ändå icke un- dertrycka en viss förvåning när man i inventarie- listan på domkyrkans tillhörigheter, 34 år efter den äldsta, alltjämt finner så få böcker. Biskop Johannes Botvidi visiterade den 14 och 15 sept. 1634 i närvaro av capitulares, ”hwilka hulpo til at examinera”... ”Folket laas för mig”, skriver biskopen, ”baak om altaret emällan högkoren och de småå chorerna och för capitularibus på båda sijder om 'högcoren.” Så togos mässhakarna fram, både gröna och bruna, antipendier, bårtäcken, silver, mäs- sing, koppar och tenn. Allt förtecknades, till sist även böckerna i högkoret. Början gjordes med Augustinus” arbeten, väldiga folianter, 6 till antalet, på de breda, ljusa ryggarna märkta med stora väl präntade siffror 1—6. Så pro- tokollfördes bokförrådet efter sina nummer, först fo- lianterna och sedan de mindre formaten. Biskopen antecknade i marginalen ett par donatorers namn och när han kom till ett nummer som saknades, kunde lektor Bjugg upplysa att han lånat boken. Den har sedan kommit till rätta och finnes än i dag på den plats den fått genom senare gruppering. Biskopens inventeringsarbete var säkerligen icke svårt, ordningen god och det gamla bokförrådet räk- nade knappt fler verk än 50, omkring 90 volymer. Inventeringen var dock icke slut än. Det hade kom- mit en bokgåva som väl aldrig förr och som icke på ett sekel skulle överträffas, Axel Banérs på Herrbo- rum. 11