ERIK BENZELIUS D. Y, förnämsta handskrift. Det är en uppbyggelsebok, skriven av samma hand, som präntat huvudhand- skriften för medeltidens svenska bibelöversättningar, nu i Kungl. Biblioteket. Denna, som på goda grun- der dateras till 1527, har en syster i vår öde Det är visserligen en Vadstenacodex, men om den tillhört Vadstena kloster sedan den blivit färdigpräntad, där- om vågar jag icke yttra mig med bestämdhet. Klos- terbibliotekets typiska märken bär den icke, och har alltså icke förvarats där. I dess ställe synas än i dag spår efter kedjan som fasthållit boken vid läsbordet, ett vanligt sätt att skydda under medeltiden. Den har sålunda varit avsedd för samlingssalarna till dag- lig uppbyggelse. Men var? Det är icke säkert att det var i Vadstena, som man påstår, — den skulle väl i detta fall snarare av Peder Månsson tagits till kansliet —, utan synes det sannolikt att den varit avsedd för något annat kloster. Erik Benzelius har fått handskriften av Joh. D. Nothman. Längre kom- mer man icke, och gissningar äro fåfänga. En annan gåva till E. B. bör icke förbigås i detta sammanhang, svärfaderns, biskop Jesper Svedbergs i Skara. Han skänker en rätt märklig samling av sina egenhändigt skrivna ”handlingar rörande Svenska Bibelns öfverseende och förbättrande”. Svedberg var då ledamot i den bibelkommission som påbörjade sitt arbete 1691 i aug. och avslutade det knappt ett år därefter. Erik Benzelius famnade även etnografiska spörs- mål. Han lät exempelvis ryttmästaren Ambjörn Mo- lin år 1725 uppsäbta en berättelse ”om de slags Tar- tarer, eller åtminstone i stora Tartariet boende, som han träffat längst Nord-ost i Asien”. Han förhörde löjtnant Renat, som uppsatt den kända ”kalmucki- ska” kartan: ”hwad jag discouterade med honom här i Linköping”, skriver han till sin broder Gustaf i Stockholm, ”har jag fört till pappers. Och utan med frågor kan man intet få af honom, efter han inga studier hafver. Gud gifve at min Bror hadde tid at 19