KONST- OCH KURIOSITETSKABINETTET ha återfått sin rustning tillika med andra ägodelar. Rustningen återfinnes som sagt efter hans återkomst icke längre i inventarierna. Med Claes Bielkes rustning är en särskild historia förknippad. Det är år 1587. Han ämnar gifta sig och åstundar en passande dräkt. Då skriver han (brevet i Stiftsbiblioteket) till Reval till sin frände Gustaf Gabrielsson (Oxenstierna) och ber honom in- lösa herr Ponti (De la Gardie) rustning i dömen där- städes. Har han fått den? Ingen vet det. Att han några år efteråt fick leda drottning Gunilla vid ko- nung Johans bisättning berodde kanhända icke en- bart på att han var hennes frände. Att vår rustning skulle vara den år 1600 i protokollet omnämnda och denna åter Claes Bielkes och Pontus de la Gardies, till sådant antagande äro grunderna alltför lösa. Jag har emellertid i förbigående velat nämna detta efter- som den äldsta inventarielistan upptar en rustning och dylika äro synnerligen sällsynta. Borgmästaren i Skeninge Olof Håkansson med fru Margareta Nordanväder och deras lille son, alla på en duk, hänga i bakgrunden. Sonen är den berömde Erik Lindsköld. (Ett annat porträtt av honom har Stiftsbiblioteket deponerat i läroverket.) På var sin sida om denna duk ses hertigarna av Stegeborg, Jo- han Casimir och Adolf Johan. TI all sin enkelhet har gamle pfalzgrevens porträtt karaktär. Bredvid honom och i stämning med den satta figuren en ”skäggyxa” av gammal typ, liten, med vackra linje- ornament, möjligen en rysk ”bardisch”. Sedan ett svärd av svenskt arbete med Äke Hööks vapen. Adolf Johans porträtt som pendant till faderns med en lång vacker hillebard av nederländsk typ bredvid sig; ett bödelssvärd signerat Peter Munich, en be- römd smed i Solingen, verksam ungefär 1610—50, samt ett 1400-talets stridssvärd. Runstenen är från Kaga. Den har icke varit rest, utan varit lock till en gravhäll. Den innehåller icke mindre än 2 namn som varken förr eller senare möta i litteraturen. Se- 26