KONST- OCH KURIOSITETSKABINETTET mitt ibland allt detta gamla, Erik Benzelii d. y:s signetring, som ju enligt givarens uttryckliga önskan skulle få sitt rum ibland kabinettets övriga kuriosa. x + > Det är vanskligt att i en liten uppsats ge en full- god bild av Stiftsbibliotekets konst- och kuriositets- kabinett. Vanskligt är icke rätt, det är ogörligt. Vi ha sett oss ikring i rummet och öppnat de tvänne stora skåpen och tittat in. Och så stängdes skåpet just när vi från medeltiden återvände till Erik Ben- zelius, bibliotekets ”egentlige grundläggare”. Men där funnos ännu kvar minnen från katolska tiden. Vi skola icke uppehålla oss vid radbanden, så vackra de än äro. Man vet icke vem som vid sin andakt räknat kulorna, och som typer äro de vanliga. Vi fästa oss vid det avlånga och egenartade perga- mentsbrevet med det ovanliga sigillet och snöret. Det är en blyskiva med apostlarna Paulus och Petrus på den ena sidan och Paulus I1:s namn och bild på den andra. HSnöret är ett sådant som brukades vid påv- liga nådebevisningar, nämligen av silke, rött och gult. Bullan är utfärdad år 1468 för Nils Sture, då hövits- man i Västerås, och hans 'hustru Birgitta Bonde. Detta dokument har haft egendomliga öden. Det på- träffades på Island av den berömde samlaren Arne Magnusson och lämnades år 1707 till Sparwenfelt. Frånsett det att dylika bullor äro sällsynta, är denna av intresse för oss då den ger anledning till jämförelser med innehållet i glasmontern strax vid dörren till manuskriptkammaren. Där finnes också ett avlatsbrev, nästan samtidigt med detta, men utfär- dat av biskop Bengt i Linköping och lyder på 40 da- gar, det högsta en biskop hade rätt att benåda. I samma monter ligger ett manuskript präntat i huma- nistskrift från Italien samt en psalmparafras från västra Tyskland, båda jämnåriga ungefär och sam- tidiga med nämnda avlatsbrev. 31