KONST- OCH KURIOSITETSKABINETTET med det samtidiga avlatsbrevet för Asby vid mon- terns vänstra sida närmast åskådaren. Skillnaden är påfallande. Man återfinner där i stort sett den vanliga typen för svensk skrift från tiden, men vissa skrivtecken ge brevet en individuell prägel och det synes mig, att dessa särdrag återfinnas också i vissa manuskript, egenhändigt skrivna av Hans Brask. I varje fall är brevet utfärdat i hans namn, och Hans Spegelberg, biskopens sekreterare, hade en piktur som väsentligt avviker från skriftdragen i vårt avlatsbrev. Till den svenska gruppen från denna tid, närmare varandra, sluta sig två handskrifter från Vadstena kloster, båda så praktfulla som klostret mäktade åstad- komma, båda fordom tillhöriga Erik Benzelius d. y. Den ena är det förut nämnda legendariet, man kan väl säga Stiftsbibliotekets förnämsta svenska manu- skript. Den andra, bunden i ett av de vackraste Vad- stenabanden, innehåller sånger med noter, veckoritua- len för nunmorna, ”cantus sororum”, utarbetad av Petrus Olavi från Skeninge, en ovanligt vacker perga- menthandskrift från år 1517 ”gudhi til hedher och idher allment oppa badha chora til hugnat”. Givet är att i ett stiftsbibliotek under alla årens lopp hopsamlats manuskript och tryckalster som i främsta rummet angå stiftet. I syfte att tillgodose denna synpunkt har här så mycket utrymme som varit möjligt tagits i anspråk för Linköpings stift. Utom redan omnämnda fyra manuskript fylles med dylika kulturalster en hel monter, den andra i ordningen. Vart nummer krävde rättvisligen en ingående be- skrivning. Överst i mitten fästes blicken vid ett lack- sigill, ett av de allra vackraste vi äga från Medel- tiden. Det tillhör biskop Nicolaus Hermannmni, Bir- gittas vän och författare till det berömda officiet till henne ”Rosa rorans”. Under samma brev hänger ett sigill, som i stort sett oförändrat brukas än i dag, Linköpings domkapitels. Biskop Hans Brasks brev, kopierade av hans sekreterare Hans Spegelberg, till vänster och över denna en ”gammal bok om Dom- ? 38