KONST- OCH KURIOSITETSKABINETTET arbetade; så har, enligt sit, til välbemälte Herr As- sessor gifna löfte, at dem, efter sin död, til Gymnasii och Stifts Bibliotheket aflemna, Herr DomProbsten behagat, redan vid sistledne nyår, til desto snarare vinnande af Bägges afsigt, och et värdigt äreminne för denne om Kyrkan och Lärdomen så högt för- tjänte Biskopen, sådant fullgjordt”. En latinsk inskrift undertecknad av domprosten Älf innehåller just detta och visar därjämte på tre föregående ägare. Den berömde forskaren och diplo- maten J. Sparfvenfelt, som år 1678 köpt denma co- dex i Göteborg, sedan den nära 100 år tidigare till- hört en ännu märkligare man, Hogenschild Bielke. Hans nammnteckning återfinnes på två ställen, och så en egenhändig anteckning av honom, karakteristisk för den bokälskande ädlingen, och av stort intresse: SETH fö ranson eKh Frans LIDL som Erkebiskop Jacob åth(=iägt) ha- ver, bekommen ij Upsala Anno 76”. Jacob Ulfsson, som nitälskade för upprättande av Up- sala universitet och boktryckarkonstens införande i Sverige, en konstens och vetenskapens befrämjare, har med säkerhet haft ett för tiden ansenligt bibliotek. Icke en enda bok är därav veterligen kvar mer än denna dyrbara relik. I pärmarna finnas inklistrade två likadana avlatsbrev från år 1506, tryckta i Dan- zig, enligt benäget meddelande från riksbibliotekarien Collijn — hittills okända. På det ena har någon hand, som mycket väl kunde vara Jacob Ulfssons, gjort några anteckningar med hänvisningar till den kanoniska rätten. Eget nog — böcker ha sina öden — stå där också några ord om Linköpings stift. De må gärna förbli oöversatta så länge. För denna dyrbarhet har man domprosten Älf att tacka, ett av de otaliga bevisen på denne utmärkte mans omsorg om vårt bibliotek. Förut ha tillfällen yppat sig att nämna hans namn. Och vart man vän- der sig, vare sig till manuskripten, böckerna, por- trätten eller kuriosa, överallt möter man honom som 39