STEGEBORGSMINNEN givare av rara gåvor. Hans ställning till Stiftsbiblio- teket är ett kapitel för sig, ytterst viktigt för biblio- tekets historia och väl värt ett ingående studium. STEGEBORGSMINNEN Stegeborgs slott går förgängelsen till mötes. Detta hade riksens ständer själva velat genom sitt beslut för halvtannat sekel sedan, att för materielanskaff- ning åt ett kronomagasin i Norrköping låta rasera den gamla stolta byggnaden. Men ruiner tala. De finnas kvar i den mest hänförande omgivning på ön vid Slätbaken, och föremålen i de gamla gemaken, dem återfinner man än här än där, visserligen spill- ror blott och obetydliga, men på sitt sätt stämnings- mättade minnen. I vårt bibliotek ha bokskatter, arkivalier, brev och allsköns föremål fått en idyllisk och för sekler framåt tryggad fristad undan den röda hanen och kulturminnens värsta fiender, penninggiriga händer. Av Stegeborgsminnen bevaras här ej så litet, och det mästa därav har överlämnats av en Stiftsbiblio- tekets vän, domprosten Samuel Älf. Hamn hade i sin ungdom besökt Stegeborg och kunde intyga att de föremål, dem han senare med möda lyckats samla ihop, funnits inom slottets murar. Han var en san- ningskär man och våra Stegeborgsminnen, skänkta av honom, äro sålunda autentiska. Genast man inträder i vårt konst- och kuriosi- tetskabinett möter ögat till höger några porträtt. När- mast fönsterraden en man i helskägg, trygg, klok, god- modig, något härjad av ålder med påsar under de halvslutna ögonen, slapp mun över den pfalziska un- derläppen. Det är Johan Casimir. Hans tid be- tecknar slottets sista glansperiod. Av Adolf Johan, hans på Stegeborg födde son, hänger ett porträtt på 40