naturligtvis vore angeläget att anskaffa, men ur Stiftsbibliotekets kassa kunna icke ens förfallna räkningar betalas. Domprosten Sam. Älf, om vilkens förtjänster om biblioteket ett och annat framskymtar i anteckningarna här ovan, hade den utomordentligt lyckliga idén att genom upprop och anmaningar efterlysa östgötatryck, tillfällighetsverser o. d. Han skördade tusendetals. De äro ur hembygdens synpunkt synnerligen värdefulla och anställda prov ha övertygat mig om, att här måste finnas unika tryckalster. Senare ha tid efter annan tryck av samma slag kunnat införlivas med biblioteket. De nya samlingarna, till vilka jag hoppas kunna återkomma, när de hunnit bli katalogiserade, vårdas — rättare vore förvisso vanvårdas — i ett 100-tals kapslar, vardera bestående av 2 dåliga och mycket låga pärmar med rygg, hophållna av merendels trasiga band. De äro av en och samma storlek för folianter såväl som för de minsta formaten. I Kungl. biblioteket ha motsvaramde samlingar bundits i solida band, liksom också Sam. Älf hade gjort med sina samlingar. Utan tvivel vore detta det bästa sättet att bevara dem. Men det är mycket dyrt och man kan nöja sig med slutna kartonger. Något måste dock göras att bevara åt efterkommande dessa minnen av gångna släkters liv. Ur en av dessa små trasiga kartonger framdrog jag bl. a. tvenne väldiga mångvikta blad, som för länge sedan bort utbredas i någon folioportfölj, att undvika den ödesdigra nötningen i vecken. Vid närmare påseende befunnos dessa vara Visingsborgstryck och — unika. Jag har beskrivit dem ovan. Vore det icke en stolthet för Stiftsbiblioteket att kunna komplettera sin samling Visingsborgstryck? Elsevierer. Dem har ovan ägnats ett kapitel. Jag erinrar därom, att ett visst bibliotek, som räknade 550 nummer dylika tryck, ansågs värt att inregistreras som ett av de förnämsta i världen med avseende på Elsevierer. Vår siffra står icke långt