Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ditresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma intryck som först. Vad man sedan har att berätta blir
kunskaper, inte intryck. Vill man ta vara på dem, så måste det
ske när man kommer första gången, som främling.
Jag for dit med ett av »Norddeutscher Lloyd’s» fartyg,
nämligen »Prinz Eitel Friedrich», som avgått från Bremens hamn den
14 december.
Neapels hamn lämnade vi den 30 december, och morgonen
därpå foro vi i strålande sol utmed Calabriens intensivt blåa
berg, förbi Strombolis räfflade kägla och övriga små fantastiskt
formade vulkaniska öar i dess närhet, somliga stickande lodrätt
upp ur havet som Böcklins Toteninsel eller bildande valv och
bågar, som likna ruindelar av försjunkna städer och kyrkor.
Messina sedt från havet företer nu en helt olika anblick mot
före katastrofen; den terrassformiga staden, som då tycktes
direkt framvuxen ur bärgen och bildade ett organiskt helt med
det omgivande landskapet, har nu fått långa rader fula
nybyggen med röda tak, enformigt lika, som längorna av
arbetarbostäder i Londons suburbs.
Nyårsaftonen och natten var fest ombord med extrafin diner
och bål och skålar och bal efteråt på stora promenaddäcket.
Vi ha hunnit förbi tåspetsen på Italien, där det går starka
strömmar, och sjösjukans demon har fått makten över mig och
lamslagit mig på rygg i min hytt, varifrån jag under aftonens
lopp följer nyårsfirandet inom hörhåll. De flesta passagerarna,
som varit ombord alltsedan Bremen eller Antwerpen eller
Southampton, ha redan hunnit inställa sin fysiska apparat efter
båtens rörelser och generas inte mera därav. Men jag som
kommit ombord i Neapel är för de första dagarna det hjälplösa
landdjuret.
Min hytt — där jag haft turen att bli ensam — ligger intill
matsalen, där champagnekorkar smälla och tal hållas. Jag har
dörren öppen och förhänget fördraget, och vid varje rullning av
båten slängs det senare åt sidan, så att jag ser in i hytten midt
över korridoren. Dennas dörr öppnar och sluter sig vid varje
rörelse av båten, var gång visande något liknande en jättehand,
som med ett fast grepp håller i låset innanför. Ett monstruöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
