Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ditresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
mellanting mellan hand och fot, som en orang-utangs extremitet.
Men .jag : har inte kvar energt nog att förvånas över monstret
eller undra vad slags djur det hör till. Senare upptäcker jag,
att det som höll i dörrlåset var en fot av ovanlig formation,
hörande till en liggande afrikan, som jag förut sett bland passa-
gerarna, en rik och förnäm man med en brutal djurfysionomi
som en österländsk fetisch. Därinne i hytten håller han en
hustru gömd, som ingen får se, och som inte får komma till
måltiderna eller upp på däck. Nu var han rädd att någon kun-
de få se en skymt av henne genom dörren, som för luftväxlingens
skull stod öppen, och höll därför i den med sin orang-utang-fot.
Sent på kvällen lugnade havet. Det bruna djuret där midt
emot tog på sin fotbeklädnad samt en blandning av europeiska
och afrikanska klädesplagg. Ovanför en ljusblå broderad gan-
dala stack det fram ett stärkskjortsbröst med krage och kravatt,
och nedanför burnusen framstucko långbyxor och bruna skor,
och en röd fez krönte kompositionen. Han stängde hyttdörren
om sin hustru och försvann upp till de dansande på däck.
Om jag skulle göra visit hos min ensamma, fångna granne
och fira nyårsaftonen med henne? Vi voro båda dömda till
hyttarrest, jag av min tyrann sjösjukan och hon av sin tyrann
med djurnosen. Sakta knackade jag på hennes dörr och steg
in i halvmörkret, där luften var tung av parfymer. Där låg en
knappt fullvuxen varelse, lika fin och söt som hennes man var
motsatsen, även hon klädd i en blandning av arabiskt och pa-
risiskt och med en massa smycken, äkta och skräp om vartan-
nat. Ett par stora, melankoliska ögon, som föreföllo ännu svar-
tare därför att de voro målade rundt om, i ett vackert brunt an-
sikte, som ännu inte hunnit anlägga överflödig fetma, strålade
upp av glädje att få besök, Hon sträckte händerna mot mig
och kvittrade dämpadt som en fågel i bur. Antagande att vad
hon sade var en hälsning, upprepade jag samma ljud så godt
jag kunde. Det gillades såsom korrekt, vi förstodo varandra
utmärkt, och hon bad mig sitta ned med ord, vars ljud visser-
ligen ej voro mig familjära, men vars innebörd jag uppfattade
lika bra, som om vi hela livet talat det språket tillsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
