Sveriges historia under den nyaste tiden från år 1809 till år 1875 / 9 (1881) Author: Teofron Säve Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skrifvelse angående inledandet af fredsunderhandlingar från riksföreståndaren
till ryske kejsaren, mötte den ryska hären på Åland, men lyckades, ehuru
ej dertill bemyndigad, med den ryske öfverbefälhafvaren, som synes hafva
fruktat, att isen snart skulle bryta upp, ingå en öfverenskommelse, enligt
hvilken ryssarne skulle återgå till Finland mot förbindelse för svenskarne
att under de blifvande fredsunderhandlingarna ej göra något försök att
återtaga Åland. Alexander blef missnöjd med denna öfverenskommelse och
upphäfde den, men något anfall mot Stockholm blef emellertid ej af. Deremot
framträngde ryssarne allt längre i Vesterbotten. Barclay de Tolly hade

3. Georg Karl von Döbelns minnesvård vid Ume.

visserligen blott stannat några dagar vid Ume
och derefter återgått till Finland samma
farliga väg han kommit, men rapporten om
hans ankomst till Ume förmådde dock den
vid Kalix stående generalmajoren
Gripenberg att med Sjuvalof den 25 mars 1809
ingå en dagtingan, enligt hvilken de under
Gripenbergs befäl stående finska trupperna
skulle nedlägga vapen och återvända till
sina hemorter samt alla den svenska
kronans magasin och förråd mellan Kalix och
Ume öfverlemnas till ryssarne. Långsamt
framträngande mot söder, lyckades Sjuvalof
derefter vid Skellefte kringränna och
bemäktiga sig en mindre svensk truppstyrka
under öfverstlöjtnant Furumark. Döbeln
förde nu befälet öfver de svenska trupperna
vid Ume och lyckades genom en ny
öfverenskommelse den 26 maj vinna tid att
rädda de betydliga svenska förråden i Ume;
dock måste han öfverlemna Ume till
Sjuvalof och flytta demarkationslinien mellan de
svenska och ryska trupperna till
Vesterbottens södra gräns.

Med förlusten af Vesterbotten voro
utsigterna att komma till en dräglig fred
med Ryssland ännu mer förmörkade. De påbörjade fredsunderhandlingarna
lofvade också föga godt: afträdandet af Finland och Vesterbotten ända till
Kalix elf jemte de åländska öarna — »förposterna mot Stockholm», såsom
Napoléon riktigt benämde dem — och dessutom uppsägelse af förbundet
med England, detta var enda grundvalen, på hvilken kejsar Alexander ville
underhandla. Föga hugnesamt lofvade också budskapen från grannen i söder.
Någon dansk landstigning i Skåne blef visserligen ej af, men den danska
regeringen hade på ett allt annat än höfligt sätt afslagit Sveriges strax efter
statshvälfningen gjorda förslag till vapenstillestånd. Gynsammare voro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>