Sveriges historia under den nyaste tiden från år 1809 till år 1875 / 10 (1881) Author: Teofron Säve Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

underrättelserna från England, Sveriges ende bundsförvandt. För att ej lägga
hinder i vägen för den fred, hvarpå Sveriges välfärd berodde, förklarade den
engelska regeringen välvilligt, att hon ej skulle se något fiendtligt steg från
Sveriges sida deri, om det i fredsfördragen förbunde sig till att stänga sina
hamnar för England.

4. Jakob Axelsson Lindblom (1746—1819).

Sådan var den yttre politiska och militära ställningen, då ständerna
sammanträdde i Stockholm. Landtmarskalk blef landshöfdingen i Kalmar,
friherre Mikael Anckarsvärd; talman i presteståndet var på grund af sitt
embete erkebiskop Lindblom, och till talman i borgar- och bondestånden
utnämdes direktören för det nya ostindiska kompaniet Hans Niklas Schvan
och hemmansegaren Lars Olsson från Bohuslän. Huru ständerna uttalade
sitt gillande af den skedda statshvälfningen, och huru de, sedan Gustaf
Adolf förgäfves sökt genom en
frivillig afsägelse rädda kronan åt sin
son, på förslag af friherre
Mannerheim förklarade Gustaf Adolf och
hans bröstarfvingar förlustiga den
svenska tronen, är berättadt i
föregående del. Med häftighet motsatte
man sig på riddarhuset den
uppgjorda planen, att hertig Karl skulle
utropas till konung på grund af
arfsrätt; också fann sig hertigen, på
inrådan af den konstitutionelt sinnade
öfverste Sköldebrand, till
Adlersparres stora missnöje föranlåten att
frångå den samma och förklara sig
villig att fortfarande såsom
riksföreståndare föra styrelsen, tills
ständerna hunnit utarbeta den nya
statsförfattningen, hvarpå först han skulle
yttra sig, om han ville mottaga
kronan eller ej. Härpå utsåg man det
utskott, som skulle utarbeta den nya regeringsformen. Till ledamöter häri
utvaldes idel framstående, kunniga och erfarna män. Vi nämna särskildt
friherre Lars August Mannerheim, öfversten friherre Baltsar Bogislaus
von Platen, kanslirådet Gudmund Göran Adlerbeth,
riddarhussekreteraren Axel Gabriel Silfverstolpe, öfversten Anders Fredrik
Sköldebrand, biskoparne Karl von Rosenstein och Karl Gustaf Nordin,
teologie professorn Sven Vijkman Kaspersson, lagmannen Isak
Reinhold Blom, assessorn Johan Gottlieb Gahn och
bondeståndsrepresentanterne Matts Persson och Anders Jansson Hyckert. Det nybildade
konstitutionsutskottet utsåg till sin sekreterare den snillrike Hans Järta,
och vice sekreterare blef skalden Johan David Valerius.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>