Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bönderne att framställa sina yrkanden på en billigare fördelning af
skattebördorna och en utjemning af ståndsprivilegierna i allmänt medborgerlig anda,
var allt för lockande, för att de ej nu, då landets farliga ställning borde göra
sinnena mer känsliga för rättvisans fordringar, skulle begagna sig deraf.
Också framstälde deras främsta män, en Matts Persson, en Anders
Danielsson, en Anders Joakimsson med flere, sina fordringar, att all
jord skulle beskattas lika, att adeln och presterne skulle åtaga sig nödiga
krigsgärder för sina skattefria hemman och boställen, att åtskilliga embeten
skulle såsom öfverflödiga indragas med mera. Den egentliga stötestenen var
114:e § i den föreslagna regeringsformen, deri riksståndens privilegier
garanterades. Också gåfvo bönderne sitt bifall till det föreliggande förslaget blott
med det vilkor, att nämda paragraf uteslötes, samt att ständerna redan före
riksdagens slut till öfverläggning och afgörande upptoge, hvad angående
privilegierna blifvit ifrågastäldt.
Nu, då regeringsformen var antagen, kunde ständerna officielt erbjuda
hertig Karl kronan. Det skedde aftonen den 5 juni 1809. Följande dag
förklarade hertigen i plenum plenorum på rikssalen, att han ville åtaga sig
riksstyrelsen efter den af ständerna faststälda regeringsformen, hvarefter han såsom
Karl XIII helsades såsom Sveriges konung. Men för att regeringsformen
skulle vara gällande, fordrades landtmarskalkens och talmännens
underskrifter. Dessa följde ock med undantag af talmannens i bondeståndet.
Bönderne stodo nämligen fasta vid sitt vilkor, att 114:e § skulle utgå, och ålade
derför sin talman att ej underteckna regeringsformen, förrän medstånden
afgifvit sitt utlåtande om ett bondeståndets memorial om all jords lika
beskattning och för öfrigt medgifvit de jemkningar af privilegierna, som vore
af nöden. För att visa sig vilja tillmötesgå böndernes önskningar hade adeln
redan den 2 juni 1809 afsagt sig sin uteslutande rätt att besitta säterier,
och den hade dessutom åtagit sig att allt framgent betala mantalspenningar
äfvensom att intill nästa riksdag erlägga bevillning för sin skattefria jord,
och likartade eftergifter med afseende på mantalspenningar och bevillning
hade äfven presterne funnit sig föranlåtna att göra. Men detta var långt
ifrån nog att göra bönderne medgörliga, och några nya eftergifter ville ej
adeln medgifva. Stor var den nye konungens oro öfver denna började
söndring mellan stånden. Adlersparre fick i uppdrag att söka åstadkomma en
medling. Han lyckades; genom enskildt öfvertalande vann han flere af
bönderne för en eftergift, och då konungen personligen, efter att hafva uppkallat
bönderne till slottet, under framhållande af landets farliga ställning
uppmanade dem till eftergifter och försäkrade dem om sin bemedling vid
framdeles uppkommande privilegiefrågor, gåfvo bönderne slutligen efter, hvarpå
talmannen omsider å ståndets vägnar undertecknade regeringsformen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
