Sveriges historia under den nyaste tiden från år 1809 till år 1875 / 11 (1881) Author: Teofron Säve Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

5. Hans Järta (1774—1847).

Sällan torde ett utskott haft att utarbeta ett grundlagsförslag under
hårdare tryck än detta. Lång blef derför ej heller den tid, som förunnades
det samma i och för utförandet af dess maktpåliggande värf, och sålunda
kunde det ske, att förslaget till den nya regeringsformen utarbetades på den
otroligt korta tiden af fjorton dagar. Äran härför tillfaller i främsta rummet
Järta; dock torde det hafva varit honom och utskottet omöjligt att lösa sin
uppgift på denna korta tid, derest de ej till ledning vid sina arbeten haft
att tillgå det ofvan nämda af Håkansson uppgjorda förslaget, hvilket var
bygdt på 1772 års regeringsform och i sjelfva verket innehåller de vigtigaste
af de grundlagsförändringar, som kommo till stånd i den nya
regeringsformen. Någon väsentligare omstörtning af de bestående förhållandena afsåg
utskottet ej. Hvad det framför allt bemödade sig om var att med sans och
måtta fördela makten mellan konung
och riksdag, så att framtida
samhällsförderfliga slitningar mellan de
båda statsmakterna skulle kunna
förebyggas. Den grundsats det följde
är tydligt angifven i det af Järta
och Valerius på en enda natt
utarbetade memorial, som, bifogadt
grundlagsförslaget, redogjorde för
dess hufvudgrunder. »Utskottet
föreslår ej, heter det häri, stora och
lysande förändringar i vår
statsförfattnings åldriga grundformer. Det
har trott, att sådana former icke
böra lättsinnigt omskapas, allra minst
i de första stunderna af en
återvunnen frihet, under en då
oundviklig söndring i tänkesätt. Det har
trott, hvad exemplet af Europas
friaste stat äfven bevisar, att för en
nations allmänna rätt och
medborgares personliga frihet och säkerhet finnes intet stadigare värn än dessa
former, omgifna af sekels helgd och befästa af en allmän nationalkraft, som
i dem verkar. Denna kraft uppkommer af friheten att tänka och yttra sig
öfver nationens stora angelägenheter, att se dessa framstälda till hvarje
medborgares kännedom och omdöme, att veta lagarna vara hållna i aktning
och att med visshet kunna vänta nationalrepresentationens återkommande
verksamhet.»

Redan de första dagarna af juni 1809 kunde grundlagsförslaget komma
under ständernas ompröfning. Efter flere dagars lifliga öfverläggningar blef
det den 5 juni bifallet af alla fyra stånden — af bondeståndet dock blott
vilkorligt. Det tillfälle, som granskningen af regeringsformen erbjöd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>