Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han blott, om detta innehåll strider mot tydlig lag, gifven, heter det, »att
bevara allmänt lugn utan att återhålla allmän upplysning». Den nya
tryckfrihetsförordningen antogs af samtliga riksstånden och erhöll konungens
stadfästelse den 9 mars 1810.
Äldre till tiden än riksdagsordningenr och tryckfrihetsförordningen är
successionsordningen, som blef den andra af de nya grundlagarna. Då
den barnlöse Karl XIII redan uppnått en hög ålder, var det af högsta vigt
att genom ett tronföljarval i tid skydda riket mot en tronledighet och alla
dermed förenade faror. Det var Adlersparres älsklingsplan att genomdrifva
valet af prins Kristian August af Augustenborg, i förhoppning, att denne
med stöd af den folkgunst, han lyckats tillvinna sig såsom
militärbefalhaf-vare i Norge, skulle kunna lösrycka detta land från Danmark och i stället
förena det med Sverige.
Underhandlingar blefvo tidigt inledda med
det norska högqvarteret. De svenska
föreningsplanerna hade en varm
fö-respråkaro i den inflytelserike
norrmannen, grefve Yedel-Jarlsberg.
Denne hade först tänkt sig, att en
förening skulle kunna genomföras
på det sätt, att nordens alla tre
kronor förenades hos Frederik Yl af
Danmark, men han afstod från dessa
tankar, då det blef uppenbart, att
Frederik Yl med sina absolut
monarkiska åsigter aldrig skulle kunna
förmås att regera sina stater såsom
en konstitutionel konung. Han
omfattade nu i stället med all ifver
Adlersparres plan, och i
öfverensstäm-melse härmed sökte han äfven, så
.... . , . . ,, . .12. Johan Kaspar Homian Vedel-Jarlsberg
mvcket i hans makt stod, att forlama
, * , _ ’ _ (1779 — 1840).
kngsrörelserna på gränsen under aret
1809. Prinsen sjelf visade sig ej obenägen att lyssna till de förslag, som
gjordes honom från den svenska sidan, men kunde i egenskap af dansk
undersåte och under brinnande krig ej öppet antaga kandidaturen, hvilket
under då varande förhållanden hade varit liktydigt med förräderi mot hans
eget fädernesland. Emellertid lyckades Adlersparro vinna konung Karl XIII
och de flesta af de svenska statsråden för prinsens kandidatur. Bland
ständerna voro dock tankarna delade. Några bland dem önskade få konungen
af Danmark vald, då deremot grefvo de la Gardie och gustavianerne helst
önskade få tronföljarfrågan uppskjuten för att vinna tid att förbereda prins
Gustafs val, och en och annan torde redan nu haft i tankarna valet af en
fransk prins. Emellertid afläts i juli 1809 till ständerna den kungliga pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
