Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men det praktiska lifvet har icke mindre uppfostrande kraft än boken, och
hans skarpa iakttagelseförmåga, hans lifliga uppfattning och rika fantasi, hans
ovanliga minne och utomordentliga lätthet att kläda tanken i dess riktiga
form skänkte honom tidigt en ersättning for hyad som vid hans första utträde
i lifvet måhända brast honom i boklig lärdom. Befordrad till löjtnant 1791,
vann han följande år, då han var anstäld vid rheinarmeen under Custines befal,
i striderna vid Speier och Mainz sina första krigiska lagrar. Året derpå var
han redan öfverste och ådrog sig under detta och följande års talrika strider
en rättvis uppmärksamhet för oförskräckthet och sinnesnärvaro. Synnerligen
stort var hans välde öfver soldaterne, hvilka han beherskade ej minst genom
sin lydnad bjudande gestalt och hållning och sin eldiga, öfversvallande
sydfranska vältalighet. Efter slaget vid Eleurus (26 juni 1794), der han synner-
19. Staden Pau i Frankrike.
ligen utmärkte sig, blef han brigadgeneral — »för tapperhet och lysande
bedrifter» stod det i fullmakten — och vid årets slut var han
divisionsgeneral, en grad, som redan skräckregeringen erbjudit honom, men hvilken han
då forsigtigt afböjt, väl vetande, att en upphöjd ställning under dessa
partilidelsernas och medborgarmordens hemskaste tider blott var liktydig med ett
steg närmare giljotinen. Hans befordringar hade emellertid fortgått med en
utomordentlig snabbhet, men också kunde han på sin tjensteförteckning
upptaga striderna vid Prémont och Landrecies, eröfringen af Heinsberg, slagen
vid Fleurus och Jiilich, intagandet af fästet Wich och slutligen det starka
Maastrichts kapitulation, vid hvilka alla tillfällen han fört sitt befäl med
glänsande framgång, fastän icke sällan fienden underlägsen i truppstyrka. Den be-
Sveriges historia. VI. ?>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
