Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom 1804 till marskalk af Frankrike och gjorde honom 1806 till en af
kejsardömets länsherrar, i det han upphöjde honom till furste öfver det lilla
på napolitanska området liggande furstendömet Ponte Corvo. Bernadotte
återgäldade de värdigheter han fått med lysande ijenster. I kriget 1805
möjliggjorde han genom sina skickliga rörelser, att kejsaren blef i stånd att
tvinga den österrikiske generalen Mack till kapitulationen i Ulm, och i
tre-kejsarslaget i Austerlitz satana år, der Bernadotte anförde don franska
centern, genombröt han ryssames linier och utöfvade genom en djerf rörelse*
oberoende af kejsarens egna anordningar, ett afgörande inflytande på slagets
utgång. Sin mycket tadlade overksamhet vid Auerstädt 1806, hvartill han
föranleddes af tvetydiga order från högqvarteret, godtgjorde han genom
stormningen af Halle, eröfringen af Liibeck och den preussiske generalen
Blii-chers derpå följande kapitulation. Det var vid denna tidpunkt han äfven
tvang den lilla svenska härafdelningen i Lauenburg (del. V, s. 368) att
sträcka gevär. I följande års krig mot ryssame finna vi Bernadotte med
framgång kämpa vid Mohrungen, och i det blodiga slaget vid Wagram
1809 inlade han vida större förtjenster, än kejsaren ville medgifva. Också
fortfor kölden mellan kojsaren och hans marskalk allt framgent, och ofta var
en fullständig brytning förestående. Yan att tillskrifva sig sjelf äran af do
bragder hans fältherrar utförde, var Napoléon ytterst sparsam med beröm*
men så mycket mer frikostig med tadel, och å sin sida leddes Bernadotte af
sin lifliga fantasi till en misstänksamhet, som gjorde honom lika så ömtålig’
för uteblifvet beröm som för klander. Helst sökte de båda sitt verksamhets«
fält på så långt afstånd från hvarandra som möjligt. Så utverkade sig Berna«
dotte 1802 ståthållarskapet öfver Louisiana, hvilket han dock ej kom att till«
träda, 1805 utnämde honom kejsaren till guvernör i Hannover, efter freden
i Tilsit förordnades han till guvernör öfver hansestädema, kort derpå stäldes
han i spetsen för den här, som från Danmark 1808 skulle öfvergå till
Sverige, 1809 finna vi honom i Holland och Belgien, syselsatt med anstalter
för dessa länders försvar mot engelsmännen, och kort derpå förordnas han*
fast mot sin vilja, att mottaga styrelsen af Kyrkostaten. Det vann
Bernadotte under utförandet af alla dessa maktpåliggande uppdrag, att hans
administrativa talanger, hans sinne för borgerlig ordning och fredliga värf*
hans rättrådighet vid handhafvandet af makten, hans mildhet mot de
under-kufvade folken beredde honom ett rykte för sann mensklighet, hvilket icke
minst medverkade till hans val till Sveriges tronföljare.
Styrelsen öfver Kyrkostaten kom Bernadotte aldrig att öfvertaga, enär
anbudet att blifva Sveriges tronföljare mellankom. Ogema och dröjande
löste Napoléon honom från hans trohetsed såsom fransk undersåte. Man
yrkade i statsrådet, att prinsen af Ponte Corvo skulle, innan trohetseden
återkallades, underteckna en förbindelse att aldrig bära vapen mot Frankrike.
Hellre än att underteckna en sådan, förklarade sig Bernadotte vilja afsäga
sig valet. »Nå väl, res, må våra öden uppfyllas!» sade kejsaren och lät sitt
yrkande förfalla. Anade Napoléon, att för detta marskalken, numera kron-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
