Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 SVERIGES HISTORIA UNDER DEN NYASTE TIDEN. 1809—1875. — KARL XIII.
1809—1818-«
synnerhet inom Skåne och Södermanland. Dessa stillades visserligen lätt’
nog, i Skåne dock ej utan blodsutgjutelse; emellertid blef det af nöden att
fota konskriptionsskyldigheten på bättre grunder. Nu beslöts i
öfverens-stämmelse med regeringens proposition införandet af den ännu gällande
be-väringslagen. Enligt denna lag skola alla manliga svenska medborgare
inom åldern 20—25 år vara vämpligtiga samt kunna, fördelade i årsklasser,
uppbådas att deltaga i vapenöfningar; dock var det enligt riksdagsbeslutet
tillåtet för den beväringsskyldige att lega ersättningskarl i sitt ställe. Att
ett krig stod för dörren, var för öfrigt för ständerna uppenbart; regeringen
förklarade det rent ut, och riksdagen beviljade äfven beredvilligt den
betydliga summan af sex millioner riksdalor, för den händelse kriget skulle
utbryta. Ständerna åtskildes den 18 augusti 1812.
Under det riksmötet pågick, fullföljde Karl Johan med all kraft ock
framgång sina stora planer. Inseende nödvändigheten af att stärka
Rysslands forsvarskrafter i dess blifvande strid med Napoléon, bemedlade han
freden i Bukuresjt mellan kejsar Alexander och sultanen (maj 1812) och
satte derigenom den först nämde i tillfälle att på annat håll använda de
ryska trupper, som förut stått mot turkarne. Samtidigt medlade han mellan
Ryssland och England, hvilka makter allt sedan freden i Tilsit stått på
krigsfot mot hvarandra, och följden af denna bemedling blef freden i Örebro
den 18 juli 1812 mellan England å ena sidan och Ryssland och Sverige å
den andra. I en hemlig artikel i denna fred lofvado England Sverige
ansenliga understödsmedel. Genom dessa båda freder var i sjelfva verket
hörnstenen lagd till en ny koalition mot Napoléon.
Emellertid kom det länge väntade kriget mellan Napoléon och Alexander
till utbrott. Med en krigshär uppgående till en half million soldater,
hopsamlade från snart sagdt alla delar af vestra och södra Europa, vände sig
Napoléon i juni 1812 mot tsaren, i och med hvilkens besegrande han trodde
sig kunna blifva verldsdelens herre. Under det hans venstra flank skyddades
af de med honom förbundna preussarne och hans högra flank af österrikarne,
öfvergick han sjelf med sina väldiga härskaror i slutet af juni Njemen och
tågade rakt mot Moskva genom det af ryssarne sjelfva utrymda och
ödelagda landet. För Alexander var det af största vigt att personligen rådgöra
med Karl Johan; man öfverenskom om ett möte i Åbo, och här
sammanträffade äfven Sveriges kronprins och Rysslands tsar de sista dagarna af
augusti. Det lider intet tvifvel, att ej Karl Johan, om han velat begagna
sig af Alexanders bekymmersamma ställning, nu skulle kunnat förmå honom
att återlemna det oss på ett så svekfullt sätt frånryckta Finland. Men
fortfarande öfvertygad om, att ett förenadt Skandinavien, med tryggade gränser
och tillfälle att i fred och ro utveckla sina inre nationela krafter, skulle
bereda hans nya fädernesland vida större fördelar än återvinnandet af Finland,
hvilket aldrig skulle kunna i längden försvaras mot Rysslands angrepp,
afstod han från att göra några anspråk på Finland och åtnöjde sig med en
förnyad borgen för besittningen af Norge såsom priset för Sveriges delta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
