Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afgaf hof kansleren af Yetterstedt en försäkran, att denna rätt, derest den
medgåfves, skulle återlemnas, »sedan den i frihetens sköte uppväxte furste*
som då stod vid konungens sida, frälsat landet från inre och yttre
skaknin-gar». Förledda af detta löfte, medgåfvo ständerna på obestämd tid införandet
af den så kallade indragningsmakten, hvars flitiga utöfhing i det följande
skulle gifva anledning till så stor förargelse. Ärendet behandlades för öfrigt
på grundlagsstridigt sätt, enär den kungliga propositionen, ehuru af grundlagS
natur, framlades och bifölls vid samma riksdag, hvilket var i öppen strid mot
regeringsformen. Den nya tryckfrihetsförordning, som blef en följd
af denna jemte några andra mindre betydande ändringar i 1810 års
förordning, är dagtecknad den 16 juli 1812.
Anledning till anmärkning gaf äfven det sätt, hvarpå man sökte lösa
de finarCsiela frågorna. Den nya regeringen hade efter den föregående ärft
en betydande utländsk skuld, hufvudsakligen till Holland, Brabant och
Ge-nova. Oredan i rikets drätsel »borde, hette det i den kungliga propositionen
till ständerna, öfvertyga om omöjligheten för Sverige att nu fullgöra sina
förbindelser», hvarför regeringen
föreslog, att hela skulden till
Holland, Brabant och Genova
skulle afskrifvas. Såsom stöd
för denna märkliga
proposition framhölls, att en del af
den svenska skulden till
utlandet motsvarades af svenska
undersåtars fordringar hos den
franska regeringen före det
sista kriget, men att den
franska regeringen förklarat dessa fordringar helt och hållet och för alltid dödade
genom krigstillståndet, hvarför äfven Sverige vore berättigadt att mot
Holland, Brabant och Genova, som nu voro underlagda Frankrike, använda
samma förfaringssätt. Tilläggas bör i sammanhang med denna reglering, att
de svenska undersåtarnes fordringar i Frankrike enligt rikets ständers beslut
skulle delvis godtgöras af svenska staten. Den tredjedel af den svenska
skulden, som borde gäldas, blef sedermera liqviderad af Karl Johan med de
så kallade guadeloupemedlen. För hvad som återstod oguldet af den svenska
skulden i utlandet anvisades de fordringar, som den franska regeringen vägrat
betala. Med skäl har man anmärkt, att 1812 års riksdagsbeslut i denna fråga
vitnade om en stor osäkerhet i rättsbegreppen, ty antingen hade skulden
till utlandet bort gäldas hel och hållen eller ock under åberopande af krigets
och vedergällningens rätt hel och hållen afskrifvas.
Mer glädjande var det beslut, ständerna fattade rörande landtförsvaret.
För att stärka detta hade ständerna redan vid riksdagen 1809, såsom ofvan
är omnämdt, lemnat regeringen rätt att utskrifva förstärkningsmanskap, men
då denna lag våren 1811 skulle tillämpas, utbröto oroligheter flerstädes, i
24. Skilling 1812.
Med Karl XIU:s valspråk: Folkets väl min högsta lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
