- Project Runeberg -  Sveriges historia under den nyaste tiden från år 1809 till år 1875 /
56

(1881) [MARC] Author: Teofron Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

forvaltning och kreditanstalter samlats. Den naturliga följden häraf var denr
att norrmännen lärdo känna alla olägenheterna af att vara beroende af en
dansk konungs statskonst, hvilken mindre afsåg Norges fördelar än
Danmarks, och i samband dermed böljade de lifligt känna behofvet efter rent
norska inrättningar för förvaltningen och penningväsendet för att i tider af
nöd göra sig oberoende af hufvudlandet. Sålunda väcktes norrmännen ur
sin långvariga slummer, deras sjelfkänsla växte, och konung Frederik VI
måste sjelf med eller mot sin vilja tillmötesgå deras önskningar att bekomma
en egen förvaltning, i det han i augusti 1807 öfverlemnade Norges styrelse
åt en interimistisk regeringskommission, hvars förman blef prins Kristian
August af Augustenborg. De år denna kommission verkade — den
upp-häfdes efter freden i Jönköping — var en märklig tid för landets inre
utveckling. I kommissionen’satt bland andra den snillrike fosterlandsvännen
Ene vold Falsen och efter dennes för tidiga död den föga mindre
framstående grefve Herman Vedel-Jarlsberg, Norges främste magnat, hvilken
i det konstitutionela England vunnit sin statsmannabildning, och dessa män
förstodo väl bevaka sitt lands fördelar. Provinsstvrelsen kom nu att hand-

v

hafvas af i norska förhållanden hemmastadda, infödda amtmän, hvadan
em-betsmannaståndet mer och mer böljade känna sig såsom norskt. En liknande
nationel stämning hade under den senaste tiden äfven fattat de större
in-dustriidkarne, hvilka med anledning af den utveckling, handeln vunnit sedan
midten af det förra århundradet, kommit i lifligare beröring med utlandet
och derigenom fått ögonen öppna för bristerna i hemlandet. Sålunda visade
sig en uppenbar afsöndringsrörelse, och denna trädde ännu skarpare i dagen,
då missnöjet med Frederik VLs utrikes politik, som hotade att i grund ruinera
landet, hunnit blifva allmänt. Det var nu, som tanken att förena Norge med
Sverige — dock såsom ett sjelfständigt rike — vann insteg hos flere af
nationens mest betydande män.

Någon större utbredning fick denna tanke likväl ej. De flesta norrmän
hade vant sig att i Sverige se en fiende och delade derför Danmarks gamla
ovilja mot grannlandet. De utsigter, som förefunnos att åstadkomma ett
innerligare förhållande mellan den skandinaviska halföns båda folk genom
den till svensk tronföljare utsedde prins Kristian August, försvunno med
dennes plötsliga död. I stället lyckades den danska regeringen, hvilken
kommit till insigt om den öfverhängande faran, genom att klokt nog tillmötesgå
norrmännens nationela önskningar, stämma deras sinnen till Danmarks
fördel. Hon mildrade sina förbud mot handeln med England och lemnade
norrmännen rätt till licenthandel med detta land. Hon sökte med stora
uppoffringar förse dem med spanmål. Hon tog det 1809 stiftade patriotiska
selskabet for Norges vel, hvars uppgift egentligen var att stärka
natio-nalandan i Norge, under sitt hägn. Hon tillfredsstälde den 2 september 1811
norrmännens länge uttalade önskningar att erhålla en egen högskola genom
upprättandet af Kristianias universitet. För att göra sig norrmännen
ännu mer bevågna sände konung Frederik, sedan fiendtligheterna med Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 30 15:28:32 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stsh6/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free