Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
å nyo böljat, i maj 1813 sin unge kusin och tronarfving, den talangfulle, fint
bildade prins Kristian Frederik som ståthållare till Norge.
Allt detta bar frukt. Den nye ståthållaren, hvilken naturligtvis var lika
angelägen om att bevara Norge åt Danmark som konung Frederik sjelf,
gjorde sig genom sitt älskvärda umgängessätt och sin lätthet att uttrycka
sig snart synnerligen omtyckt i Norge, och han drog derfor med lätthet dess
främsta män till sig. Allt ovänligare blef sinnesstämningen mot Sverige,
synnerligen då de fördrag blifvit offentliggjorda, i hvilka Sverige försäkrat
sig om Rysslands och Englands borgen för Norges förvärfvande.
Norrmännen förnummo med ovilja, att fråga var om ingenting mindre än Norges
29. Eidsvold, norr om Kristiania.
eröfring, och deras ovilja växte till den djupaste harm, då det blef bekant,
att den danske konungen i freden i Kiel verkligen nödgats afträda deras
fädernesland till Sverige. De ansågo, att konung Frederik väl kunde haft
rätt att lösa föreningen mellan Danmark och Norge, men att han
dere-mot ej egt befogenhet att utan dess eget hörande afträda Norge, likt ett
vanligt landskap, till ett främmande land. Och då han nu afstått från sina
anspråk på Norges krona, borde norrmännen hafva laglig rätt att sjelfva
bestämma öfver sitt land.
I prins Kristian Frederik hade alla, som ifrade mot unionen med Sverige,
en naturlig medelpunkt, och prinsen sjelf var beredd att göra allt för att
egga motståndsandan mot Sverige och derigenom rädda Norge åt det olden-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
