Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Suchtelens i hofsamma ordalag framstälda anhållan, att man måtte utfinna
ett medel att återkalla den senare skeppshandeln, fann äfven Karl Johan för
godt att svara, att han ville gå den ryske kejsarens önskningar till möte,
men med vilkor af ersättning af Spanien för det skadestånd, köpame hade
rätt att fordra, derest den svenska kronan häfde köpet. Men härpå följde
efter någon tid en depesch med kejsar Alexanders svar, hvilken muntligen
meddelades då varande hofkansleren Schulzenheim i ordalag, som knapt
lem-nade Sverige annat val än det mellan köpets återgång eller krig. Depeschen
gjorde på Karl Johan, hvilken då befann sig i Kristiania, ett djupt intryck.
Fast besluten att ej tåla någon kränkning af Sveriges ära och oberoende,
vägrade han Suchtelen begärd audiens mot annat vilkor, än att denne under
samtalet helt och hållet lemnade den ryska depeschen å sido. Emellertid väckte
det engelska sändebudet förslag, att man skulle förmå de engelska köpame att
sjelfva begära köpets återgång, och härför tycktes äfven Karl Johan vara
benägen, hvarför äfven befallning afgick till Karlskrona, att skeppen ej finge
afsegla. Men vid sin återkomst till Stockholm hade han, retad af de
krigs-hotelser, den ryska beskickningen låtit undfalla sig, ändrat tankar. I
stats-rådssammanträdet den 29 oktober förklarade han såsom sin åsigt, att
skeppen borde afgå, och han understöddes häri af Cederström. Men
utrikesministern Yetterstedt och de öfriga statsråden voro af motsatt tanke. Det
kunde ej bestridas, att fartygen vore krigsskepp, ämnade att deltaga i
koloniernas strid med Spanien, och för en fejd med de kontinentala stormaktema
ville ej statsråden åtaga sig ansvaret. Det kom till ett stormigt uppträde; men
statsråden voro denna gång orubbliga i sin åsigt, och slutligen måste
konungen gifva vika. Beslutet blef, att det senaste köpet skulle återgå, »på
köpames begäran» skulle det heta, äfvensom att dessa sist nämde i öfrigt
skulle erhålla ersättning för den omkostnad, de haft i och för skeppens
utrustning. Sålunda måste regeringen beqväma sig till att ej blott
afstå från de med skeppshandeln åsyftade stora finansiela fördelarna, utan
äfven utbetala en betydlig ersättningssumma, hvilken i det följande
fast-stäldes till 480 000 riksdaler banko; hon måste vidare utsätta sig för
obehaget af stränga efterräkningar från riksdagens revisorers och ständernas
sida, och hvad som var värst af allt, hon kunde vid allt detta ej undgå att
känna, att den förödmjukelse, Sverige lidit genom den olyckliga handeln,
skulle i hög grad nedsätta henne sjelf i den svenska allmänhetens ögon.
Kort efter det skeppshandelsfrågan fått sin lösning, afled kejsar
Alexander plötsligen (1 december 1825). Karl Johan kände sig djupt gripen, ty de
senare årens förvecklingar, hvilka han tillskref det gammalryska inflytandet
i tsarens kabinett, hade ej kunnat ur hans minne utplåna hågkomsten af
den gamla vänskapen. Alexanders död synes emellertid hafva inträffat i en
for de förenade rikena behaglig tid, ty de oroligheter, tronskiftet framkallade
i Ryssland, i förening med den nye tsaren Nikolaus’ önskan att fa rikta sin
uppmärksamhet odelad på den orientaliska frågan, gjorde den ryska regeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
