Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for den närmaste tiden angelägen om att ställa sig i ett godt förhållande till
grannstaterna. Närmaste följden häraf var den, att de underhandlingar,
hvilka just nu pågingo om en reglering af den norska Finmarkens gräns mot
Ryssland, kunde bringas till slut. Frågan gälde visserligen i främsta
rummet Norge, men medelbart berörde hon äfven Sverige, enär det i händelse af
en politisk sammanstötning mellan Norge och Ryssland ej kunnat undgå att
indragas deri. Förevändningar för en sammanstötning fattades ej Ryssland.
De obestämda gränsförhållandena och lappames nomadiska vanor gåfvo
nämligen lätt anledningar till förvecklingar, hvilka, väl dragna under diplomatien,
kunde gifva uppslag till strider, der ej längre statsrätten, utan bajonetten
fälde utslaget. Underhandlingarna rörde sig om det så kallade
fællesdistriktet eller landsträckan från
Bugöfjord på Yarangerfjords södra sida
till midten af Fiskerön. Distriktet
kallades fælles (gemensamt) med
anledning deraf, att både ryska och
norska undersåtar sedan gamla tider
der-städes haft rätt att vistas för idkande
af fiske och för betande af sina renar.
Ursprungligen tillhörde
besittningsrätten till hela området Norge. Under
1300-talet innehade detta rike
lands-högheten öfver hela Kolahalfön, och
ännu i böljan af 1600-talet betalade
munkame och borgarne i den lilla,
då nyligen anlagda staden Kola skatt
till Norges krona. Men Norges rätt
fick under tidernas lopp vika för
föreställningen om en gemensam
besittningsrätt, och så ryckte ryssarne
förnämligast genom kyrkors uppbyggande
och lapparnes kristnande allt mer af
fællesdistriktet till sig. Under åren 1824 och 1825 pågingo
underhandlingarna om en delning, och 1826 (14 maj) kom det omsider till ett fördrag,
som undertecknades i Petersburg. Hvad af området ännu var »fælles», blef
här deladt på det sätt, att landet öster om Pasviks och Jakobs elfvar jemte
•ett litet område omkring det grekiskt-katolska Boris Glebs kapell vesterom
Pasviks elf tilldelades Ryssland. Delningen var ingalunda till fördel för
Norge, som fick föga mer än tredjedelen af det hela. Traktaten hade
likvisst kunnat blifva ännu ofördelaktigare för Norge, enär de ryska ombuden
under förhandlingarnas gång framstält vida större anspråk. Att Ryssland ej
heller lemnade dessa ur sigte, och att det sålunda blott för tillfället funnit
sig föranlåtet att nedsätta sina fordringar på ytterligare områdesutvidgning i
den norska Finmarken, skola vi få se i det följande.
47. Nikolaus I, tsar af Ryssland
(1796—1855).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
