Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den egentlige »riksdagsministern» var dock icke Nordin, ntan
konungens förklarade gunstling och hängifho tjenare, grefve Magnus Brahe,
hvars ridderliga tänkesätt och förbindliga väsen voro synnerligen egnade att
vinna menniskorria. Ättling af »rikets första grefveätt, hade Brahe redan i
unga år kommit att intaga en framstående plats inom hofvet och de
aristokratiska kretsarna, och detta i förening med hans personliga älskvärdhet och
ädla hållning gjorde, att Karl Johan tidigt fäste en större uppmärksamhet
vid honom än den, hvartill Brahes egenskaper för öfrigt berättigade. Det
låg, som vi visat, i Karl Johans politik att i den gamla adeln söka ett stöd
för sig och sin ätt, och så gjorde han rikets förste ädling till sin förtrogne,
liksom ville han i honom bereda sig en underpant på aristokratiens trohet,
och å sin sida egnade sig Brahe åt
sin konungs sak med en
sjelfupp-offrande hängifvenhet, som söker sin
like. Dock fann äfven Brahe sin
belöning. Han hade en till dyrkan
gränsande vördnad för makten, och nu
fick han sjelf dela sin herres makt.
Långt innan han blef riksmarskalk,
var han den egentliga rörelseprincipen
för hela hofvet; han var, sedan
Björn-stjema vid donna tid blifvit förflyttad
till envoyé i London, generaladjutant
för armeen och konungens rådgifvare
i kommandomål, men hans enskilda
föredragningar i den kungliga
sängkammaren, der Karl Johan tillbragte
större delen af dygnet, inskränkte sig
ingalunda till det militära området
allena; han var det organ, medelst
hvilket man bäst kunde nalkas konungen;
han var utdolaren iaf maktens
ynnestbevis, och på mottagningarna i hans
salonger i nordvestra flygeln af slottet trängdes alla, som fikade efter
em-beten, titlar och band. Att det stora inflytande, gunstlingen ansågs utöfva
bredvid do officiela rådgifvare, som grundlagen stält vid konungens sida,
skulle med åren framkalla ett stort missnöje hos alla sant konstitutionele,
är lätt förklarligt. Så kom den tid, då man talade om »brahevälde»,
»kamarilla» och »sängkammarinflytande». Det sades, att Brahe till förmån för
börden eller de förnäma förbindelserna utskiftade ej blott hofvets, utan äfven
statens embeten och äreställen, och förnekas kan ej, att mången medelmåtta
haft honom att tacka för sin fortkomst; men å andra sidan kan ej heller
förnekas, att Brahe såsom generaladjutant för armeen uträttat mycket godt,
att han personligen var i hög grad välmenande och godhjertad, och att han
49. Magnus Brahe
(1790—1844).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
