- Project Runeberg -  Sveriges historia under den nyaste tiden från år 1809 till år 1875 /
94

(1881) [MARC] Author: Teofron Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke med vett och vilja sökt missbruka sitt inflytande. Som skuggan följer
kroppen, så följde Magnus Brahe Karl Johan ända till slutet; under den
se-nares sista sjukdom lemnade han nästan aldrig sin plats vid hans säng, och
då den gamle konungens lifslåga omsider utslocknade, slocknade några få
månader derefter äfven gunstlingens.

De många stormlöpningarna mot konungens rådgifvare med anledning af
skeppshandeln ledde till ringa påföljd. Det anmärktes, att de i grundlagen
stadgade formerna icke blifvit iakttagna, i det regeringen gått förvaltningen
af sjöärendena förbi och i stället uppdragit köpets uppgörande åt en
stats-rådsledamot ensam, att Cederström, för att bereda det svenska handelshuset
en försäljningsprovision, i köparens exemplar af kontrakten medgifvit en
betydande afvikelse från statens kontraktsexemplar, att slutligen nationens ära

och sjelfständighet förnärmats genom
köpets upphäfvande, på samma gång
statens medel förskingrats.
Konstitutionsutskottet visade sig med
anledning af den politiska karakter frågan
fått synnerligt undseende; dock fann
det sig föranlåtet att framställa en
anmälan enligt 107:e paragrafen i
regeringsformen mot Cederström,
som var den mest blottstälde af
alla statsråden, och en dylik mot
samtliga konungens rådgifvare, som
deltagit i beslutet om
skeppshandeln l. Samtliga riksstånden läto
emellertid denna senare anmälan
förfalla, och de tre ofrälse stånden lika
så utskottets anmälan mot
Cederström, enär man fann det obehöfligt
att yrka hans skiljande från
statsrådet, alldenstund han redan nedlagt
sitt statsrådsembete. I sjelfva verket
var den förr så mäktige generalamiralens storhet grundskjuten; den olyckliga
utgången af skeppshandeln hade beröfvat honom Karl Johans ynnest, och
han hade måst draga sig tillbaka till det enskilda lifvet, förnekad af den
regering han velat tjona och följd af den stora allmänhetens helt visst obe-

50. Magnus Fredrik Ferdinand Björnstjeroa

(1779—1847).

1 Paragrafen 107 i regeringsformen har följande lydelse: »Skulle konstitutionsutskottet
anmärka, att statsrådets ledamöter samfåldt eller en eller flere af dem uti deras rådslag om
allmänna mått och steg icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon
statssekreterare icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeembete utöfvat, ege då
utskottet att sådant tillkännagifva för riksens ständer, hvilka, om de finna rikets väl det kräfta,
kunna hos konungen skriftligen anmäla deras önskan, att han ville ur statsrådet och ifrån
embetet skilja den eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 30 15:28:32 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stsh6/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free